2 mars i år fyller Michail Gorbatjov 80 år. De senaste 20 åren har han spelat en marginell politisk roll, men hans insatser under 1980-talet förändrade världen.
Vi som växte upp under 1970- och 1980-talen gjorde det i ett Europa som var delat mellan Nato- och Warszawapakten. En militär och politisk järnridå delade kontinenten.
Genom Berlin löpte en mur som skiljde Västtyskland från det kommunistiska DDR.
Sovjetunionen kontrollerade hela Östeuropa och hade sina kärnvapenstridsspetsar riktade mot väst. Det kommunistiska enpartiväldet härskade i hela Östeuropa.
Men när Gorbjatov kom till makten 1985 - som generalsekreterare i det kommunistiska partiet i Sovjetunionen - fick världen snart lära sig två nya ryska ord: Perestrojka (ombyggnad) och glasnost (öppenhet).
Gorbatjov ville sätta stopp för den ekonomiska stagnationen och restaurera Sovjet.
Han ville skapa större öppenhet och frihet både på hemmaplan och i relationerna med omvärlden.
Han förstod att många av de ekonomiska problemen i öst hängde ihop med kapprustningen, Sovjetunionens krig i Afghanistan och kostnaderna för Warszawapakten. Därför tog hans utrikespolitik sikte på fred, avspänning och nedrustning.
Det kalla kriget mellan USA och Ryssland fick också sitt slut under Gorbatjov.
Han och USA:s dåvarande president Ronald Reagan fann varandra (politiskt och personligt) under toppmötet på Island 1985 och inledde nedrustningsförhandlingar.
Gorbatjov tog fasta på råden från sin medarbetare Georgij Arbatov, som var ledamot i Olof Palmes oberoende kommissionen för fred- och nedrustningsfrågor..
Terrorbalansen - som präglade det tidiga 1980-talets säkerhetspolitik - ersattes med Palmekommissionens idé om "gemensam säkerhet för gemensam överlevnad."
Berlinmurens fall 1989 blev det första tydliga beviset för ett nytt förhållande mellan öst och väst. Västra och östra Tyskland återförenades.
Så småningom fick även de baltiska staterna självständighet och demokrati. Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och andra sovjetiska satellitstater återfick sitt oberoende.
I december 1991 föll till sist hela Sovjetunionen. Gorbatjov vägrade styvnackat att använda våld och militära medel för att hålla ihop det gamla Sovjetimperiet.
Självfallet går det inte att förklara Sovjetväldets kollaps med bara personen Gorbatjov. Harvardprofessorn Joseph Nye har pekat på Sovjetsystemets gigantiska ekonomiska misslyckande.
"Stalin hade skapat en ekonomi som fokuserade på tung tillverkningsindustri, något som gjorde den väldigt inflexibel", menar Nye (DN 11 april 2006).
Men i samma andetag betonar Nye att personen Gorbjatov, med tydliga humanistiska värderingar, spelade en avgörande roll.
"Sovjetunionen må ha varit dödsdömt, men världen har Gorbatjov att tacka för att det rike han styrde över upphörde att existera utan en världsbrand", skriver Nye.
Så var det. De dramatiska förändringarna i Östeuropa skedde i fredens och demokratins tecken.
Gorbatjov skickade inte - som sina historiska företrädare - tanks och soldater mot människor som demonstrerade för frihet och demokrati i Prag, Berlin eller Budapest.
Sannolikt blev förändringarna större än vad Gorbatjov hade tänkt sig från början. I boken "Perestrojka" (Forum 1987) talade Gorbatjov om en "reformerad kommunism".
Han ville aldrig ersätta det tidigare systemet med en okontrollerad kapitalism. I stället förespråkade han en traditionell socialdemokratisk blandekonomisk modell.
Senare har Gorbatjov också, men utan större framgång, kandiderat i det ryska presidentvalet som representant för ett socialdemokratiskt parti.
Men i historieböckerna kommer Gorbatjov ändå att framstå som en av 1990-talets viktigaste och klokaste politiker.
Helt följdriktigt belönades han med Nobels fredspris 1990. Det är ett pris som han har förtjänat mer än många andra Nobelpristagare.
Snart 80-årige Gorbatjov gjorde skillnad när förändringens vindar blåste genom 1980-talets Europa.