Vanvård av äldre - att bara utreda i efterhand räcker inte

Det är bra med visselblåsare, anmälan och IVO-granskning, men för att undvika obytta bajsblöjor och ensamma rädda äldre krävs mer, skriver NSD:s politiska redaktör Veronica Palm.

Vi har ett ansvar för de som varit med och byggt upp det här landet. De förtjänar ett tryggt och värdigt liv när de inte längre klarar av att bo hemma.

Vi har ett ansvar för de som varit med och byggt upp det här landet. De förtjänar ett tryggt och värdigt liv när de inte längre klarar av att bo hemma.

Foto: JESSICA GOW / TT

Ledare2024-09-06 00:01
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Min spontana reaktion på NSD:s längre reportage om Ola Lundbergs vittnesmål från ett äldreboende i Kiruna var Fasansfullt! 

Det var jag nog inte ensam om. Uppgifterna går inte att kalla för annat än vanvård. Något ingen gammal människa ska behöva uppleva. Vi har ett ansvar för de som varit med och byggt upp det här landet. De förtjänar ett tryggt och värdigt liv när de inte längre klarar av att bo hemma. Det är det minsta vi kan göra. 

Jag vill också säga att under mina många besök på äldreboenden, både i olika delar av Norrbotten och andra delar av landet, så har jag träffat mängder av engagerad, kompetent och alldeles för underbetald personal som slår knut på sig för att göra det allra bästa för de boende. Med det sagt. Det finns rötägg i alla delar av samhället.  

Ola kom in som outbildad vikarie. Det är det många som gör, men även den som jobbar tillfälligt ska göra jobbet, precis som Ola poängterar. Och han gjorde helt rätt när han anmälde missförhållanden till kommunens visselblåsarfunktion. Det är vad den är till för. 

Kommunen svarade med att anmäla sig själva till Inspektionen för vård- och omsorg (IVO). Också det helt rätt. Nu pågår en granskning som ska tala om vad som gått fel, vem som bär ansvaret och hur det ska rättas till.

Systemet fungerar när verksamheten inte gör det. Så långt bra. Men inget av det Ola vittnar om ska överhuvudtaget kunna hända. Det räcker inte med att inspektera och granska i efterhand. Vi behöver robusta system som skyddar innan, inte bara reder ut efter.

Jag vill ge tre tips för att undvika obytta bajsblöjor och ensamma rädda äldre.

  • Öka resurserna. De som jobbar med våra sköra äldre behöver få fler jobbarkompisar så att de hinner och orkar göra ett så bra jobb som de önskar och vill.
  • Bättre villkor. För att locka fler till omsorgsyrkena måste det bli mer attraktivt. Bättre scheman, flera anställda och högre löner. Så kan varje äldre få den tid hen behöver.
  • Privatisera inte. Då går man miste om meddelarfriheten, insynen och möjligheten att styra om verksamhet som hamnat fel.

Det kommer fortfarande finnas rötägg här och var, men om vi prioriterar de äldre och de som gör det viktiga jobbet med dem så är chansen större att både upptäcka och plocka bort innan det går så långt som Ola vittnar om.