Det är inte konstigt om hela Europa håller andan inför valet i Italien den 22 februari. Italien är en av EU:s större ekonomier, och nya bakslag där kan äventyra den svaga återhämtningen i det krisdrabbade Europa.
Det som alla fruktar är att Silvio Berlusconi, som körde ner landet ekonomiskt, än en gång ska lyckas dupera italienarna och återkomma i nästa regering.
Berlusconi har visserligen lovat att utse en av sina hejdukar till premiärminister om högeralliansen Frihetens folk vinner. Själv ska han "bara" bli finansminister, men det lugnar knappast någon.
I synnerhet som han redan lovat amnesti för skatteskulder (och svartbyggen). Inbetalda fastighetsskatter för 2012 ska omgående återbetalas, fast landet dras med budgetunderskott och sviktande internationellt förtroende.
Dess bättre verkar Berlusconi falla i den grop han grävt åt andra. Den socialdemokratiska vänsteralliansen under Pier Luigi Bersani ser ut att bli den största grupperingen i valet, och får därmed automatiskt 54 procent av platserna i deputeradekammaren, enligt den vallag som Berlusconi själv drivit igenom.
I senaten kan Socialdemokraterna komma att behöva stöd från Mario Monti, som lett det senaste årets expertregering i Italien.
En komiker och bloggare vid namn Beppe Grillo har kastat sig in i valkampanjen med ett antipolitiskt budskap som särskilt tycks attrahera unga väljare, trötta på politiska skandaler och en ungdomsarbetslöshet på 40 procent.
Att återställa förtroendet för det politiska systemet och respekten för lagen blir en jätteuppgift för nya regeringen. Andra utmaningar väntar på det ekonomiska och sociala området - skråväsende, byråkrati, korruption, omoderna lagar (en del från Mussolinis dagar), ineffektiv företagsstruktur, låg sysselsättningsfrekvens bland kvinnorna etc.
Dess bättre tycks den italienska vänstern denna gång gå fram på ovanligt stor bredd och samla kvinnor (40 procent av alliansens kandidater), miljövänner, fackföreningar och andra progressiva grupper. Programmet inkluderar men går utöver Montis ekonomiska reformer.
En vänsterseger skulle ge Italien en starkare röst i EU. Tillsammans med i Frankrike, kunde Italien bidra till att häva den stagnation som högerpolitiken lett Europa in i.
Om de tyska väljarna sedan tar ett kliv åt vänster i hösten val och ersätter den trötta och splittrade borgerliga regeringen med nya krafter, kan vi kanske börja tro på Europa igen.