Ledare: Valtemperaturen vrids upp

I dag - måndag 16 augusti - börjar valaffischeringen. Det brukar beskrivas som startskottet för valrörelsens slutskede.
När partiaktivisterna ger sig ut för att klistra upp valaffischer återstår det mindre än fem veckor till valdagen.

Det finns de som menar att valaffischerna är en ritual med utslätade fraser och meningslösa budskap. Och visst: Valaffischernas bilder och paroller säger egentligen inte mycket om partiernas politik.
Men i bästa fall kan affischerna förmedla en känsla om partiernas grundvärderingar.
Tag bara klassiska S-affischer som "Folkets väl går före storfinansens" 1946 och "Gärna medalj, men först en rejäl pension" 1958.
Det gav signaler om färdriktningen för partiets politik.

Valaffischernas viktigaste funktion är dock att de medverkar till att vrida upp valtemperaturen. De påminner om att det är val och vilka partier som kämpar om väljarnas gunst.
En del affischer kan också locka till skratt.
Det är dessutom kul och intressant att gå tillbaka och studera gamla valaffischer. Det lär oss mycket om tidsandan och hur bildspråket har förändtas.

Ett exempel är Högerpartiets affischer inför valet 1928.
Affischerna var inspirerade av tyska förlagor och beskrev socialdemokraterna som onda bolsjeviker. Texten lyder:
"Sveriges kvinnor! Envar som röstar på arbetarpartiet röstar för familjebandens upplösning, barnens förvildning och sedernas förfall".

Budskapen på årets valaffischer är inte lika grova. Men tyvärr har smutskatsning och "negative campaigning"ändå blivit en del av årets valrörelse. Mona Sahlin och Lars Ohly har redan fått utstå hårda personliga påhopp. Uppenbarligen finns borgerliga opinionsbildare som tycker att de har mer att vinna på att diskutera person än i sak.
Hellre debatt om Mona Sahlins handväska och Toblerone än A-kassan, sjukförsäkringen och ungdomsarbetslösheten, tycks vara en borgerlig filosofi.

Förhoppningsvis är väljarna tillräckligt kloka för att genomskåda taktiken.
De viktigaste frågorna i valet 2010 är jobbkrisen, klimatkrisen och finanskrisen - inte Lars Ohlys tid i Kommunistisk Ungdom eller Toblerone-härvan 1995.