Valfrihetens baksida

1 januari 2010 infördes det fria vårdvalet i hela Sverige. Men i Överkalix, Jokkmokk, Arjeplog och andra småkommuner finns inget vårdval.

Gert Paulsson, docent i företagsekonomi, Elisabeth Holmgren, landstingsdirektör, och Anders Henriksson, Hermelinen, samtalade om det fria vårdvalet vid ett SNS-seminarium under måndagen.

Gert Paulsson, docent i företagsekonomi, Elisabeth Holmgren, landstingsdirektör, och Anders Henriksson, Hermelinen, samtalade om det fria vårdvalet vid ett SNS-seminarium under måndagen.

Foto: Olov Abrahamsson

Ledare2011-05-25 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Nästan samtliga 3 600 invånare i Överkalix har "valt" att lista sig hos landstingets vårdcentral. Det är helt enkelt det enda alternativ som står till buds.

När riksdagsmajoriteten införde det fria vårdvalet talades om "större konkurrens, bättre tillgänglighet, ökad kvalitet och mer mångfald".

Det är fina ord. De stämmer kanske också i centralorter som Luleå, Piteå och Boden, där det finns en ganska stor marknad för de privata aktörerna.

Men i mindre kommuner kan vårdvalet faktiskt leda till motsatsen.

"Hittills har 18 500 norrbottningar valt att lista sig hos privata aktörer", berättade landstingsdirektören Elisabeth Holmgren vid ett SNS-seminarium i Luleå under måndagen.

Det betyder att både pengar och patienter strömmar från landstingets vårdcentraler till privata vårdgivare. Naturligtvis kommer det att påverka landstingets egen verksamhet.

I en debattartikel i NSD 4 april pekade Malin Sandin (V), Älvsbyn, på resultaten i sin hembygd.

"I min kommun har vårdvalet slagit hårt. Sedan införandet av det fria vårdvalet har 380 patienter listat sig på privata vårdcentraler i Piteå och Luleå. Det motsvarar 1,5 miljoner kr av våra gemensamma skattepengar, som lämnat Älvsbyn och vår egen vårdcentral", skrev hon.

Konsekvenserna låter inte vänta på sig. Landstinget diskuterar personalneddragningar, minskade lokalytor och att göra sig av med varmvattenbassängen i Älvsbyn.

Med andra ord: Ökad valfrihet och fler alternativ i Luleå och Piteå har inneburit sämre ekonomi för landstingets vårdcentral i Älvsbyn.

Det är dessutom inte bara ett glesbygdsproblem. Vi kan se en liknande effekter efter vårdvalets införande även i Stockholm.

Nyetableringarna i Stockholms läns landsting har framför allt skett i Stockholms innerstad.

Fattiga förortsområden har inte varit lika spännande för de privata aktörerna. Det lockar mer att ha mottagning på fina Östermalm än i Hallunda.

Visst, det är en god tanke att kunna välja läkare och vårdcentral, liksom att kunna välja bort sådana vi ogillar. Men vi måste se och diskutera även baksidorna av dagens vårdvalsmodeller.

Det görs även på sina håll. Ett exempel är rapporten "Mer vård för pengarna", författad av Dan Andersson, tidigare chefsekonom på LO.

Ett annat exempel är välfärdsrapporten från SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle), som diskuterades vid måndagens seminarium i Luleå.

Klockan går knappast att vrida tillbaka. Som Dan Andersson skriver i sin rapport: "Mer kompetenta medborgare vill ha möjlighet att välja."

Samma bild ger Gert Paulsson, docent i företagsekonomi vid Lunds universitet och en av författarna till SNS-rapporten.

"De studier som gjorts i Halland, Västra Götaland och Skåne visar att människor vill välja", konstaterade Paulsson, vid måndagens SNS-seminarium.

Men en ren marknadsmodell har också starkt negativa sidor. Hälso- och sjukvårdslagen talar ju om att vården ska vara jämlik och fördelas efter behov. Då kan vi inte ha system som slår undan benen för vården i fattigare och mer glesbebyggda delar av landet.

Därför gäller det att forma ersättningssystem, etableringskrav och listningsprinciper på ett sådant sätt att man tillgodoser vårdbehoven hos alla medborgare.

Det ska inte gå att bara plocka russinen ur kakan i attraktiva lägen.