Slöseri av skattepengar är oacceptabelt. Det köper nog alla. Högerpartier brukar vara särskilt noggranna på den punkten.
Men i frågan om vinster i välfärden har den borgerliga slöserikompassen gått sönder. Då byts ord om slöseri ut mot ”kvalitet” och ”valfrihet”.
Igår presenterades Välfärdsutredningens slutbetänkande. Det är samma utredning som i höstas föreslog att välfärdsföretags vinstuttag skulle begränsas.
Sedan dess har vinstfrågan varit ett hett ämne.
Moderaterna påstår att det inte behövs några begränsningar – istället skulle det räcka med hårdare kvalitetskrav på verksamheterna. Något som regeringens särskilda utredare Ilmar Reepalu motsätter sig. Kvalitet i skola, vård och omsorg är svårt att mäta. Och krav som formuleras på nationell nivå kommer troligtvis inte passa i hela landet.
Kvalitetskrav adresserar inte heller de moraliska aspekterna av vinstjakten i välfärden. Det finns ingenting som motiverar att våra skattepengar går till företagsvinster.
Vi betalar inte skatt för skojs skull. Vi gör det för att vår gemensamma välfärd ska vara stark nog att kompensera för våra barns olika förutsättningar och ta hand om oss när vi blir sjuka. Då ska pengarna också gå till det.
När ekonomin får styra istället för människors behov är det lätt att hitta skandaler.
Bara det senaste halvåret har vi fått höra om åttaåriga Conrad på Runstyckets skola som tvingades bort för att hans lindriga autism var för dyr. Och på den privata gynekologmottagningen Ultragyn skar läkarna i patienter i onödan för att få större ersättningar från landstinget.
80 procent av svenska folket vill begränsa vinsterna i välfärden. Att skattepengar ska gå till välfärden är inte något galet vänsterpåhitt. Det är sunt förnuft.
Men inte ens Socialdemokraterna har varit överens i frågan. Det var först på kongressen i april som de kom överens om att vinsterna ska stoppas i hela välfärden, inte bara i skolan.
Nu måste regeringen leverera. Problemet är bara att varken allianspartierna eller Sverigedemokraterna är intresserade av vinstbegränsningar.
Det kommer krävas kompromisser för att få igenom någonting överhuvudtaget.
Men bortom riksdagens förhandlingsbord finns väljarna. När valrörelsen närmar sig kan riksdagshögern fortsätta tjata om ”kvalitet” och ”valfrihet”. 80 procent av svenska folket förstår att det är barn som Conrad som får betala priset för den så kallade valfriheten.
Det ska bli spännande att se hur slöserivurmandet straffar sig.