Det är intressant att studera hur diverse högerdebattörer agerar just nu. Allt handlar om att flytta fokus från diskussionen om byggkrisen, underskotten i välfärdssektorn, den växande arbetslösheten och andra bekymmer som högerregeringen har att hantera.
Istället är det full attack mot Socialdemokraterna och Magdalena Andersson – bland annat kring historien med riksdagsledamoten Jamal El-Haj. Allt enligt devisen att anfall är bästa försvar.
Förhoppningsvis är dock väljarna tillräckligt smarta för att genomskåda denna simpla taktik.
Självklart är fallet El-Haj ett misslyckande för Socialdemokraterna. Med allt som nu är känt så står det klart att han aldrig borde ha företrätt socialdemokratin i riksdagen.
"Det här är bara ytterligare ett bevis för att han sätter sin egna intressen för partiets", konstaterade helt riktigt gruppledaren Lena Hallengren sedan El-Haj bestämt sig för att sitta kvar i riksdagen som politisk vilde.
Men det finns anledning att ha proportioner på saker och ting.
Sedan enkammarriksdagens införande 1971 har sammanlagt 30 riksdagsledamöter lämnat sitt parti men suttit kvar på sitt mandat, alltså blivit politiska vildar.
Sådana avhopp har drabbat Sverigedemokraterna 10 gånger och VPK/Vänsterpartiet vid 7 tillfällen. Därefter följer Ny Demokrati (4), Moderaterna (3), FP/Liberalerna (2), Centerpartiet (2), Miljöpartiet (1) samt nu även Socialdemokraterna med en ledamot.
El-Haj är alltså den första vilden i enkammarriksdagen med bakgrund i S.
Med tanke på att det handlar om tusentals S-riksdagsledamöter som passerat genom riksdagen under 53 års tid så får man ändå säga att partiet haft god ordning och reda i de egna leden.
Det betyder dock inte att den här historien ska underskattas.
Den är besvärande för Socialdemokraterna och understryker behovet av att partiet har fungerande interna rutiner – till exempel valberedningar som prövar alla kandidater ordentligt.
Alla är inte lämpade att bli kommunalråd eller riksdagsledamöter.
En del kan göra fantastiska insatser internt, men helt sakna förmåga att attrahera nya väljare. Andra kan framstå som hur charmiga och begåvade som helst, men ha alkoholproblem, trasslig privatekonomi eller en svag ideologisk kompass.
I fallet El-Haj har urvalsprocessen onekligen brustit, vilket är en påminnelse till alla partiaktiva i hela Sverige om betydelse av att allt nomineringsarbete görs ordentligt.
Valberedningarna har en nyckelroll. De är ett av de absolut viktigaste och svåraste demokratiska uppdragen.