I veckan rapporterade NSD om gift i smink. Det väcker frågor om den ständigt växande skönhetsindustrin.
Mitt instagramflöde fullkomligt svämmar över av tips på hur jag ska lösa problem jag inte ens visste att jag hade. Som att storleken på mina porer tydligen är något som ska hantera.
Nästan alltid slutar tipsen med att jag måste köpa en kräm, en pryl, ett piller eller en prenumeration på en app som exempelvis kan få mitt midjemått att minska på bara några veckor.
Men mitt flöde är ändå en västanfläkt jämfört med vad som flödar in i våra barn.
De översköljs med anpassade bilder och filmer som berättar, inte bara hur de ska sminka sig, utan också att de måste använda hudvårdsprodukter dagligen, till och med anti-age för säkerhets skull.
Helt galet naturligtvis, men "alla andra gör det" och så lägger de sin veckopeng på Normal och Lyko. Där smink- och hudvårdsprodukter fyller hyllorna likt färgglada godisbitar.
Förhållandevis billigt men inte så bra produkter, speciellt inte att kleta på en barnhud. Men barn har naturligtvis inte råd med de märkesprodukter som Bianca och de andra säger att man måste ha.
Vad är svaret på frågan i rubriken då? Att unga tjejer (och vi medelålders tanter) är korkade och lättlurade?
Nej inte alls. Tvärtom. Vi vet att världen kräver mer av oss. Inte bara måste vi vara bättre än random snubbe. Vi måste vara snygga också. Vad som betraktas som snyggt månglar skönhetsindustrin ut – och tjänar pengar på.
Kapitalism och patriarkat i en kraftfull förening får kvinnor att tänka på storleken på våra porer och flickor att lägga veckopengen på hudvård, skönhet och smink.