En gång var de samhällets stöttepelare. Idag känner endast tre av tio kunder stort förtroende för bankerna.
Misstron göds av dyra avgifter, skyhöga bonusar och stora marginaler på bolån. Men också av det faktum att bankerna så snabbt efter finanskrisen åter redovisar storvinster.
I förra veckan presenterade de fyra storbankerna sina kvartalsrapporter. Det var klang och jubel över hela linjen.
Sammantaget uppgår vinsterna under årets tredje kvartal – endast tre månader alltså – till 23 miljarder kronor (!)
Utdelningen till aktieägarna väntas också bli generös trots att bankerna hellre borde bygga upp större reserver för framtiden.
Nu är i och för sig varken vinsterna eller utdelningarna huvudproblemet.
Problemet är attityden, självbilden. Bankerna verkar fortfarande inte begripa sin roll i samhällsekonomin.
Banker är samhällsinstitutioner. Privat ägda visserligen, men med centrala funktioner för samhällsekonomin och därför också på olika sätt stöttade av samhället.
Motprestationen för detta stöd är att bankerna måste acceptera begränsningar i verksamheten.
Deras agerande får inte äventyra stabiliteten i ekonomin.
Bankernas vilja att acceptera detta ömsesidiga beroende är ytterligt begränsat.
De vill gärna ha stöd när det krisar men kamma hem alla vinster själva när det går bra.
Förslag om mer omfattande reglering som förts fram efter finanskrisen bekämpas med näbbar och klor.
Men det är ett måste. Det går inte att köra på som tidigare.
Bankverksamhet ska vara smörjoljan i ekonomin. Spararnas pengar ska slussas vidare till produktiva verksamheter i form av lån till företag och hushåll.
Men så fungerar det i allt mindre grad idag.
Siffror visar att så mycket som 85 procent av pengaflödena på de globala marknaderna går till finansiella transaktioner, inte finansiering av handel eller produktiva investeringar.
Lösningen är inte förstatligande. Men dagens läge är heller inte acceptabelt.
Framtidens banker måste byggas på en rimligare avvägning mellan lönsamhet och samhällsansvar, mellan lån till finansiella tillgångar och utlåning till produktiva investeringar.
Pressen att åstadkomma ständigt ökade vinster destabiliserar ekonomin.
Avkastningskravet i svenska banker ligger på c:a 15 procent. Varför ska serviceföretag stressas att jaga så höga vinster?
”Vi är ett börsbolag och utifrån den premissen arbetar vi”, säger Swedbanks VD Michael Wolf.
Man skulle göra mycket större samhällsnytta om man tog några steg tillbaka mot ursprunget, en lokalt förankrad sparbanksrörelse.
Trots lagskärpningar och ökade krav på buffertar är dagens reglering inte tillräcklig. Mer behöver görs på både internationellt och nationellt för att förhindra uppkomsten av en ny spekulationsbubbla.
Men den kommer, var så säker, förr eller senare, om inte krafttag tas för att tukta de finansiella marknaderna.