24 september skickade jag ett mejl till S-veteranen Thage G Peterson för att gratulera honom på hans 87-årsdag.
Några timmar senare plingade det till i min mejlkorg. Den tidigare industriministern och talmannen tackade för gratulationen.
"Jag längtar efter att resa och talarstolar", lät han också hälsa.
Det skulle definitivt inte skada med mer Thage G i talarstolarna runtom i landet. Han har mycket att lära dagens politiker – icke minst i konsten att bedriva närings- och regionalpolitik.
Som industriminister tog han en rad initiativ med betydelse för den regionala utvecklingen. Till exempel har många i dagens Norrbotten skäl att tacka Thage G, Olof Palme, Curt Boström, Ingvar Carlsson och den dåvarande S-regeringen för insatserna under 1980-talet.
Utan deras engagemang hade Norrbotten varit i ett sämre läge idag.
Det finns skäl att påminna om hur det såg ut i början av 1980-talet. Då var gruvbolaget LKAB konkursmässigt.
Förståsigpåarna sa att de enda gruvor som skulle vara lönsamma var dagbrotten i Australien och Brasilien. Borgerliga nationalekonomer och ledarskribenter talade om att det var dags att lägga ned Malmfälten.
Men efter valet 1982 fick Sverige en regering som ville annorlunda – och i mars 1983 presenterade nya industriministern Thage G Peterson den stora Norrbottenspropositionen. Den innehöll fyra miljarder kr för att rädda de gamla basnäringarna och för att utveckla nya verksamheter i norr.
Insatsen gjorde att LKAB och övriga basindustrier kunde ta sig igenom den akuta krisen.
Sedan dess har LKAB betalat tillbaka Norrbottenspropositionen många gånger om. Enbart i år delar bolaget ut 6,1 miljarder kr till ägaren staten och häromveckan presenterade bolaget storstilade planer för framtiden.
2020 är det ingen som säger något annat än att Thage G Peterson och regeringen drev en klok och framsynt näringspolitik. Men då var Norrbottenspaketet inte politiskt allmängods.
På högerkanten fnös man åt Petersons paket. I riksdagsvoteringarna 1983-1984 sa Moderaterna nej till sammanlagt 23 förslag i Norrbottenspropositionen – helt i linje med de högerliberala doktrinerna om att marknaden ska sköta sig själv utan statlig inblandning.
Det är en läxa även för 2020-talet.
Den visar vikten av statlig näringspolitik och politiker som, i likhet med Thage G Peterson, håller stånd mot de marknadsliberala dogmerna.
Som Göran Persson, en annan S-legendar, brukar påpeka: Marknaden är en god tjänare men en usel herre.