Jag har tillbringat veckan i min lilla lägenhet i Stockholm, träffat vänner och mina vuxna barn. Och börjat längta tillbaka till Norrbotten.
Som för att förstärka min längtan skriver två män från högerns stora tankesmedja Timbro en debattartikel på Aftonbladet.
Under rubriken "Utan Stockholm stannar Sverige" går de till frontalangrepp på allt som inte är huvudstaden. De kallar Göteborg och Malmö för "halvstora och misskötta städer" och hävdar att regeringen måste "våga satsa på Stockholm."
De fortsätter med att beskriva "mindre produktiva delar av landet" och "olönsamma projekt i regioner där väldigt få människor faktiskt bor. Norrbotniabanan och subventionerna till de ”gröna” industrierna i norr är två sådana exempel."
Man baxnar av det ogenerade föraktet.
Deras tes är att tillväxt skapas där huvudkontoren ligger och att de som jobbar på huvudkontoren måste gynnas mer.
För det första är det de människor som jobbar i produktionen som skapar värdet. Utan dem skulle det inte finnas något huvudkontor.
För det andra är det inte sant. Bruttoregionalprodukten per capita är 729 kronor i stockholmsregionen. Högst i landet. Nummer två på listan är Norrbotten med 648 kronor. Det är en bra bit över rikssnittet på 527 kronor. Detta trots långa avstånd, arbetskraftsbrist, arktiskt klimat och att de flesta huvudkontor ligger nästan hundra mil söderut.
Efter att ha kämpat mig igenom en svada av hånfull överlägsenhet mot människor som jobbar och som bor överallt utom i huvudstaden kommer jag fram till deras tre förslag.
Låt mig beta av dem ett i taget.
1. "Avskaffa statlig inkomstskatt." Det är den sämsta formen av skattesänkning. Statlig inkomstskatt betalas bara av de som tjänar över 51 275 kronor i månaden. Enligt finansdepartementet är det ungefär 13 procent av den skatteskyldiga befolkningen.
De motiverar sitt främsta förslag med att statlig inkomstskatt "drabbar oproportionerligt många stockholmare." Ja, eftersom stockholmare i snitt har högre löner. Så vad de egentligen vill är helt enkelt att sänka skatten för de som tjänar mest.
2. "Avskaffa hyresregleringen." För det första är inte hyror reglerade i Sverige. De är förhandlade mellan bostadsmarknadens parter. Vad Timbro vill är att inför marknadshyror för att slippa en lång bostadskö.
Jag tror inte att de är korkade, men marknadshyror som lösning på bostadsbrist är urbota korkat. Det blir ju inte fler lägenheter för att priserna trissas upp i en desperat jakt på boende. Det enda det betyder är att vanligt folk pressas undan. Som om inte segregationen är illa nog som den är idag.
3. "Avskaffa det kommunala utjämningssystemet." Eftersom Sverige är ett stort land så har vi ett utjämningssystem som fördelar resurser så att de delar av landet som har en tuffare ekonomisk situation ska kunna erbjuda sina medborgare fullgod välfärd. Vi vet att det inte räcker, att många kommuner och regioner går på knäna för att klara skola, förskola, sjukvård och omsorg, men utan ett kommunalt utjämningssystem hade det varit total katastrof.
Är glest befolkade delar av landet alltså olönsamma? Nej, inte alls. Men vinsterna från landets råvaror går in i statskassan. Man skulle i stället kunna ge Norrbotten vinsten av det som utvinns i gruvorna eller den el som produceras här, men det föreslår inte Timbro. De vill verkligen bara ha och ha och ha, som bortskämda barnungar.
Det var en plågsam läsning och jag kan bara konstatera att Timbro har fel i både sak och idé.
De maskerar sina högerpolitiska våta drömmar i förakt för de människor och samhällen som får det här landet att gå runt. De borde skämmas.