"Återuppbyggnaden av det civila försvaret går alldeles för långsamt."
Det skriver Kungliga Krigsvetenskapsakademien i ett remissvar till regeringen.
Det är ord som inte bör klinga ohörda hos Försvarsdepartementet, försvarsberedningen, försvarsutskottet i riksdagen, kommuner, regioner och andra samhällsintressen.
Efter Rysslands brutala angrepp på Ukraina och allt aggressivare tonläge mot omvärlden så har det mesta kretsat kring behoven av dels att rusta upp Sveriges militära försvar, dels att Sverige blir en del av den västliga försvarsalliansen Nato.
Men kriget i Ukraina har med all önskvärd tydlighet demonstrerat att det också behövs ett starkt civil försvar. Att det finns elektricitet, mat, vatten, läkemedel, skyddsrum, sjukvård och annat som gör att människor kan leva och överleva i en kris- eller krigssituation.
Den ryska militären visar att den varken respekterar mänskliga rättigheter eller folkrättens krav på att skydda civila från krigets verkningar. Bland annat är det hur tydligt som helst att Ryssland försöker slå sönder Ukrainas energiförsörjning för att öka befolkningens lidande.
"När de inte kan ändra situationen på slagfältet riktar Ryssland allt fler attacker mot både civila och civil infrastruktur", påpekar finländske krigsvetaren Ilmari Käihkö.
Redan 2017 konstaterade även politikerna i Försvarsberedningen att Sverige behöver höja sin försörjningsberedskap för att kunna klara en säkerhetspolitisk kris.
De framhöll särskilt att Sveriges stora beroende av livsmedelsimport kan bli en akilleshäl i händelse av krig.
Idag är vi i princip bara självförsörjande på ingredienserna i morotskaka (socker, morötter och vetemjöl).
Beredningen ansåg därför att det ska finnas en lagerhållning i statlig eller privat regi som förser civilbefolkningen och Försvarsmakten med nödvändiga varor och förnödenheter samt att distributionen måste ses över och säkras. Som exempel föreslås att lokala noder upprättas i olika delar av Sverige för försörjning av livsmedel och drivmedel.
Nu är det emellertid hög tid att omvandla dessa tankar till konkreta åtgärder.
Det kommer så klart att kosta en slant att bygga upp en bättre krisberedskap och att stärka det civila försvaret.
Men det som är möjligt i Finland, som har beredskapslager för att kunna klara sig under minst ett halvår, borde vara ett realistiskt mål även i Sverige. Vi behöver vara rustade för att det värsta faktiskt kan hända.