I en ledare 13 januari 2020, när Folk och Försvar samlades till fjolårets rikskonferens i Sälen, konstaterade jag att det finns en hel del att göra för att stärka det civila försvaret och krisberedskapen. 

Jag pekade på att Sveriges stora importberoende riskerar att bli en akilleshäl i händelse av krig eller kris och att försvarsberedningen framhåller att Sverige behöver höja sin försörjningsberedskap för att klara en säkerhetspolitisk kris under minst tre månader.

Beredningen anser att det måste finnas en lagerhållning i statlig eller privat regi som förser civilbefolkningen och Försvarsmakten med nödvändiga varor och förnödenheter. 

Ett år senare, när Folk och Försvar i dagarna genomför årets rikskonferens i digital form, kan jag konstatera att regering och riksdag hörsammat uppmaningarna.

I budgetpropositionen för 2021 tillförs civilt försvar ytterligare en miljard kronor redan 2021.Tillsammans med de medel som tillfördes 2018 innebär det att civilt försvar förstärks med sammanlagt 4,2 miljarder kronor till 2025.

"Detta är den största satsningen på civilt försvar i modern tid. Sveriges förmåga att hantera höjd beredskap och ytterst krig stärks på bred front", säger inrikes­minister Mikael Damberg (S).

Siktet är inställt på att Sverige ska klara en kris i tre månader – helt i linje med Försvarsberedningens krav. 

Det handlar om att stärka motståndskraften inom flera viktiga samhälls­funk­tioner – särskilt hälso- och sjukvård, livsmedels- och dricksvatten­försörjning, transporter, ordning och säkerhet, finansiell beredskap, energi­försörjning samt elektroniska kommunika­tioner och post.

Försörj­nings­bered­skapen ska utvecklas och närings­livet ska i ökad utsträck­ning involveras i arbetet med att säker­ställa de viktigaste samhälls­funktionerna, bland annat genom ett närings­livsråd.

Vidare ska det inrättas ett cybersäkerhetscentrum och en ny myndighet för psykologiskt försvar.

Det är välkomna insatser. Men de visar samtidigt att tidigare regeringars nedrustning av totalförsvaret gick för långt.

I och för sig är det lätt att förstå optimismen efter Sovjetunionens och Warszawapaktens sönderfall. Men historien borde ha lärt oss att det sällan är vackert väder i världspolitiken särskilt länge.

Covid-19 och klimatkrisen har ju dessutom visat att mänskligheten ställs inför andra typer av hot än de militära.

Därför är det klokt att undvika nya tvära kast i Försvarsmakten och krisberedskapen, även om läget i världen råkar se bättre ut om några år. Vi måste alltid ha en plan för att det värsta kan inträffa.