Sedan Ryssland inledde sitt besinningslösa krig 24 februari i år har Sverige bidragit med både militär materiel (som granatgevär och pansarskott) och civila insatser (som medicin, sjukvårdsutrustning och nödboenden) för att stödja folket i Ukraina.
I slutet av augusti hade Sverige även besök av Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba. Han vädjade om mer hjälp i kriget mot Ryssland. Samma dag levererade även dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) ett nytt biståndspaket på en miljard kr.
Veckan efteråt gav den dåvarande S-regeringen även i uppdrag till Försvarsmakten och Försvarets materielverk att, förenklat uttryck, gå igenom förråden för att se på vilket sätt Sverige ytterligare kan bidra till försvaret av Ukraina.
Riksdagens högerpartier hade dock redan före inventeringen bestämt sig för vad Sverige borde skicka till Ukraina, nämligen artillerisystemet Archer.
Ulf Kristersson (M) krävde att Sverige skulle skicka Archer till Ukraina omedelbart. Han ansåg att S-regeringen bara agerade "ynkligt och svagt".
Mikael Oscarsson (KD) gick så långt att han sa att ett sådant beslut skulle bli en "gamechanger"! Som om tillgången på Archer från Sverige skulle avgöra hela kriget till Ukrainas fördel.
Dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist (S) manade dock till lugn och besinning i avvaktan på FMV:s och försvarets utredning.
"Vi har bara 24 gripbara Archer i den svenska Försvarsmakten i dag. Det är en väldigt liten nivå, och om vi skickar Archer till Ukraina så har det också en direkt påverkan på den svenska försvarsförmågan, så just det beslutet är inte enkelt", sa Hultqvist till SVT 8/9.
Men Kristersson och Oscarsson besinnade sig inte. Istället fortsatte de att veva på om vikten av att skicka Archer till Ukraina. Allt i syfte att skadskjuta Socialdemokraterna och framställa sig själva som mer handlingskraftiga.
Nu vet vi resultatet. Högerregeringen har tagit beslut om ett nytt paket till Ukraina. Det rymmer bland annat vinteruniformer och stöd till luftförsvaret, vilket är bra och välmotiverat. Men även regeringen Kristersson avstår från skicka Archer.
Nu har också Kristersson förstått att detta är klok och balanserad politik – inte "ynkligt och svagt".
Därmed har vi fått ännu ett exempel på hur Kristerssons gapande och löftespolitik under valrörelsen nu biter honom själv i svansen.
Det var inte bara att snabbinföra ett elkostnadsstöd, sänka dieselpriset med fem kr vid pump och skicka Archer till Ukraina som han och Moderaterna utlovade före valet.
Det påminner oss om att det är lätt att vara oppositionspolitiker och lova mycket men betydligt svårare att själv regera och infria sina löften. Kloka politiker gör alltid bäst i att lova lite och hålla mycket.