Terrorattackerna i Norge för två år sedan är ingen matematisk formel. Man vill kunna analysera, räkna sig fram till svaret och förstå varför det hände. Men hela tiden när man försöker kommer historierna till en. Livsöden. Det är två år sedan terrorattackerna i Norge. Två år sedan jag och många andra såg nyheterna och tänkte “det kan inte stämma”. Nu pågår valrörelsen i Norge och AUF, det socialdemokratiska ungdomsförbundet, har haft sitt sommarläger.
Katrine Kielos skrev i Aftonbladet att det inte bara var ett attentat mot det demokratiska Norge. Det var ett attentat mot arbetarrörelsen och dess barn. Och hela tiden kommer frågan det inte går att få svar på: varför? Olof Palme och Anna Lindh och Utöya. Varför? Ensamma galningar och terrorattacker, men varför hatar de arbetarrörelsen? På ön Utöya dog 69 människor den dagen. På årsdagen förra året publicerade någon kvällstidning deras ansikten och deras livshistorier. Jag såg mig själv i alla.
När ett helt land skulle sörja blev Norges statsminister Jens Stoltenberg landsfadern. Han sa att landet skulle svara med mer öppenhet, mer demokrati. Den svåra men rätta vägen. ”Om en enda man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa” sa en från AUF.
När något som det här händer önskar man att allt ska bli som vanligt. Och nu är det valrörelse i Norge. Mina vänner som är aktiva i AUF lägger upp bilder från kampanjer och länkar till debattartiklar de har skrivit. Jag trycker “gilla” och skriver något uppmuntrande. De flesta experter tror att de förlorar valet. Eskil Pedersen, ordförande för AUF, har varit tydlig med att de inte ska bli någon sorgeorganisation. AUF är och förblir en politisk organisation. Nu kampanjar de för exakt de idéer som fick terroristen att bli så arg att han bestämde sig för att ta till vapen.
Katrine Kielos har träffat Arbeiderpartiets partisekreterare Raymond Johansen. “Dessa grupper: de hatar kvinnor, de hatar bögar, de hatar muslimer och de hatar socialdemokrater. Av den 22 juli lärde vi oss att det räcker med en man. Det räcker med en man för att något sådant här ska hända. Det främlingsfientliga hatet på nätet verkar dock fortsätta som om inget har skett och jag trodde verkligen inte att det skulle bli så” säger han.
AUF hade sitt stora sommarläger i år igen, det första sedan attacken. Rekordmånga ungdomar var med. Utöya håller på att byggas upp. Valrörelsen pågår. AUF är en politisk organisation som svarat rasister och islamhatare. En politisk organisation som pratar om jämställdhet och solidaritet. “Man kan döda alla rosor men aldrig hindra våren” har upprepats ofta sedan attacken. Mona Sahlin blev förföljd av nazister i Almedalen för några veckor sedan. Hon hade inget polisskydd. Nazisterna kallade henne landsförrädare. Vi kan önska att allt ska bli som vanligt, men det kommer det aldrig bli. Och det får det inte bli heller. Vi måste se till att det blir bättre. AUF är en politisk organisation. Valrörelsen fortsätter. Vi ska sörja, men inte låta sorgen ta över. Affischer om antirasism fortsätter klistras upp. Inget kan hindra våren.