Tungt för LO i norr
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Vi fick läsa om fackliga profiler i norr som tog strid mot kommunismen under 1950-talet, om 1980-talets engagemang för utvecklingsplanen för Norrbotten och om en ständig kamp för rättvis fördelning.
I dag är LO-distriktet ingen rolig historia. Ingen verkar vara sugen på att ta på sig ledartröjan för länets fackföreningsrörelse.
2007 var det bekymmer när distriktet skulle välja ny ordförande efter avgående Lena Israelsson.
Transports Anders Berg, som blev vald, hade hellre sett en yngre kandidat, men tog på sig uppdraget som en övergångslösning.
Vid årsmötet 2009 avgår Berg. Ånyo är det stora bekymmer att hitta en efterträdare.
I torsdagens upplaga berättade NSD om flera kandidater som tackat nej till uppdraget.
Det är en sorglig situation. I och för sig görs det viktigaste fackliga arbetet på lokal nivå, i klubbar, avdelningar och medlemsförbund. Men i bland finns även behovet av gemensam facklig kraftsamling inom ramen för LO.
Den nya regeringen har riktat flera hårda slag mot löntagarna. Dit hör försämringarna i a-kassan, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och neddragningarna inom Arbetsmiljöverket.
Därför finns all anledning att skärpa LO:s profil i samhällsdebatten och den gemensamma fackliga opinionsbildningen.
Likaså behövs gemensamma insatser på skolorna för att övertyga fler ungdomar om vikten av facklig organisering. Många ungdomar har vaga begrepp om facket. Många tror att kollektivavtalen är något som staten har hittat på.
Vidare finns ett behov av fler tvärfackliga utbildningar. Det finns ett värde i att städerskor, byggnadsarbetare, undersköterskor och handelsanställda träffas på samma kurser och konferenser.
Därför det viktigt att Kommunal, Metall, Seko, Handels och andra LO-förbund nu tar sitt ansvar för att LO-distriktet får en stark och handlingskraftig ledning.
Ett svagt LO gagnar inte de enskilda medlemsförbunden.