Mer i skatt och mindre i plånboken, det har blivit alliansregeringens politik för landets pensionärer. Detta även om man hävdar att man sänkt skatten. Ändå får de flesta pensionärer mindre i plånboken på grund av det nya pensionssystemets upplägg
En av de viktigaste politiska striderna i Sverige var ATP-striden i slutet av 1950-talet. Socialdemokraterna ville skapa en trygg och robust försäkring för alla äldre skulle få en god pension och en trygg ålderdom.
Den allmänna tjänstepensionen var på många sätt en milstolpe för svenska löntagare. Det var inte längre bara tjänstemän som fick en trygg ekonomisk tillvaro efter arbetslivet utan även arbetare. Villkoren i ATP-systemet vara generösa. Man behövde ha haft yrkesinkomst i 30 år för att få full pension. Dessutom räknades bara de 15 år då man tjänade bäst som inkomstgrundande.
ATP-systemet fungerade hyggligt i 30 år. Men sedan började politikerna oroa sig för att uppläget var allt för generöst. Det skulle nämligen bli mycket dyrare att finansiera när andelen pensionärer växte.
Vi fick ett pensionssystem med beräkningar knutna till livsinkomsten. Det infördes en broms i systemet som skulle kunna sänka pensionsnivån om det samlade pensionskapitalet minskade. Det grundarna inte tänkte på var att tillväxt i ekonomin inte är konstant utan fluktuerar upp och ner.
Det är bromsen som kritiserats. De samlade pensionärsorganisationerna, med PRO med sina 400 000 medlemmar i spetsen, är starkt kritiska till att bromsen tycks bli kvar med sina orättvisor. Pensionerna kan därför bli en viktig fråga i valspurten.
De partier, även S, som står bakom pensionssystemets upplägg ska se över bromsens konstruktion så att pensionärer inte ska drabbas av så stora svängningar som idag. Om nu detta lugnar pensionärsorganisationerna.
Inte minst för att pensionssystemets nackdelar har blivit tydligare över tid. Fondförvaltarna har ivrigt spekulerat med fondernas pengar för att få så stor avkastning som möjligt. I bra tider och i ekonomiskt tillväxt har detta fungerat bra, men i sämre tider har utvecklingen av pensionskapitalet inte varit tillfredsställande.
Pension är ju inget bidrag utan ett löneutrymme som man avstått ifrån för att få en dräglig ersättning efter pensioneringen, och efter ett förhoppningsvis långt arbetsliv.
Därför finns anledning att än en gång se över pensionssystemets konstruktion. Det får inte bli ett lapptäcke. Det måste stå emot förändringar i konjunkturernas upp-och nedgång och vara så robust att inte pensionerna försämras när ekonomin viker nedåt.
Dessutom måste kvinnornas situation tas i extra nogsam betraktelse. Kvinnor kommer senare ut i arbetslivet, ofta i låglöneyrken inom vård och omsorg, där fasta anställningar är om inte sällsynta så begränsade.
Pensionen blir därefter; mycket låg.
Sverige är dessutom ensamma om att beskatta pensionärer mer än löntagare. Enligt statsminister Fredrik Reinfeldt ska skillnaden i skattetryck finnas kvar. Ytterligare en orättvisa.
Det är omkring 2 miljoner pensionärer som kan rösta om några veckor.