Mona Sahlins avskedstal lyfte på locket och släppte loss en flodvåg av åsikter om socialdemokratisk politik.
En del av debatten har kretsat kring Socialdemokraternas syn på tillväxt.
Mona talade om Socialdemokratins två stora uppdrag - jämlikhet och utveckling. Hon slog fast att det har varit och måste förbli så att båda uppdragen är lika angelägna, det får inte vara antingen eller.
"Det är när vårt parti betonar det ena mer än det andra som vi tappar styrfart", sa hon.
En del debattörer tolkade det som att Sahlin därmed utmålade sitt eget parti som tillväxtfientligt. Vilket är rätt långsökt, eftersom hon tvärtom betonade balansen mellan de båda målen.
Andra debattörer har dock varit mer kritiska mot partiets tillväxtpolitik:
"De som är vänster måste vara lika intresserade av att skapa som att fördela. Men ibland får man känslan av att det inte är så radikalt att tala om denna sida av saken", skriver t ex LO-ombudsmännen Anders Nilsson och Örjan Nyström i sitt bidrag till Arena-gruppens eftervalsanalys.
Har Socialdemokraterna talat för lite om skapandet av tillväxten och fokuserat för mycket på fördelning?
Nja, det beror lite på vilket tidsperspektiv vi talar om. Historiskt har Socialdemokratin lagt stor vikt vid tillväxtens förutsättningar.
Den Rehn-Meidnerska modellen handlade ju om att med solidarisk lönepolitik och aktiv arbetsmarknadspolitik hålla nere inflationstrycket i ekonomin och därmed bidra till real tillväxt.
Omvandlingen av näringslivet bejakades - företag som inte klarade de ökade lönekraven slogs ut.
Socialdemokratin har också periodvid drivit aktiv näringspolitik - en historia med både segrar och magplask.
Men hur ser det ut idag? Visst finns på många håll i partiet förståelse för tillväxtens betydelse, men man kan inte påstå att tillväxtpolitik på senare år varit en socialdemokratisk paradgren.
Hur välståndet ska fördelas har varit både roligare och enklare att diskutera än hur det ska skapas. Goda villkor för företagande och ett konkurrenskraftigt näringsliv är frågor som hamnat långt ned på dagordningen.
På vissa håll betraktas tillväxtfrågor bisarrt nog t o m som "höger". En opinion som nu ser sig bekräftad av avslöjandet att förre SSU-ordföranden Niklas Nordström haft lobbyuppdrag för Svensk Näringsliv.
Men den berättigade kritiken av Nordström är inget skäl att sluta tala om tillväxt. Det borde istället leda till en intensifierad diskussion om en socialdemokratisk tillväxtpolitik.
Tillväxt i sig själv är varken "höger" eller "vänster".
Allt beror på tillväxtens innehåll och på vilket sätt den åstadkoms, produktionens villkor och dess miljökonsekvenser.
Socialdemokratisk tillväxt ser annorlunda ut än den tillväxt som Svenskt Näringsliv förespråkar.
Men även Socialdemokraterna måste ha en idé om hur företag och företagande i Sverige ska växa i framtiden.