Tillvänjning till massarbetslöshet
Efter 1990-talskrisen har högre arbetslöshet blivit mer eller mindre accepterad
Paul Krugman, den amerikanske Nobelpristagaren i ekonomi 2008, talar om en liknande tillvänjningseffekt i USA, där arbetslösheten också nått 10-procentsnivåm.
Foto: Ahn Young-joon
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Först virrvarret med Maud Olofsson och Vattenfall, sedan kaoset om behandlingen av sjuka och arbetslösa.
Men PR-sinnet hos Anders Borg på finansdepartementet kan man alltid lita på.
4 december höll han presskonferens.
"De offentliga finanserna förbättras i snabbare takt än vad regeringen räknade med i budgetpropositionen", meddelade Borg.
Bakom förbättringen låg en starkare tillväxt och en något mindre negativ utveckling av arbetsmarknaden.
Men vänta ett tag... Berättade inte samme Borg samma sak för en månad sedan? Eller hade det skett en ytterligare förbättring på fyra veckor?
Nä. Samma BNP-prognos och samma arbetslöshetssiffror användes vid båda tillfällena.
Eftersom det offentliga sparandet är en direkt följd av tillväxt och arbetsmarknadsläge så hade Anders Borg förstås kunnat berätta om de offentliga finanserna redan i november.
Men han valde att vänta en månad för att än en gång få uppmärksamhet och rubriker.
Det kan ju tyckas vara smart. Men frågan är hur länge journalisterna går på denna skedmatning av "nyheter".
Att Sveriges offentliga sparande är bättre än i många andra länder är heller inget att hurra för när arbetslösheten ökar mer i Sverige än i andra länder. Det betyder bara att regeringen gjort för lite för att hålla sysselsättningen uppe.
Den överdrivna fokuseringen på det offentliga sparandet har fått som obehaglig bieffekt att krisen på arbetsmarknaden förringas. Kanske är det t o m avsikten.
Vi ska jubla över statsfinanserna och glömma att det råder massarbetslöshet.
Även om arbetslöshetstalen på 1970-talet, 1990-talet och 2000-talet inte är helt jämförbara är det påtagligt hur smärtgränsen gradvis skruvats upp.
Finansminister Gunnar Sträng kritiserades hårt i början av 1970-talet för den höga arbetslösheten. Då var 2,5 procent öppet arbetslösa.
Efter 1990-talskrisen har 3-4 procents arbetslöshet blivit mer eller mindre accepterad
Nu lägger finansministern fram prognoser med arbetslöshet på 10-11 procent och förväntar sig applåder för att underskottet i de offentliga finanserna är hanterligt. Så långt har det alltså gått.
Paul Krugman, den amerikanske Nobelpristagaren i ekonomi 2008, talar om en liknande tillvänjningseffekt i USA, där arbetslösheten också nått 10-procentsnivåm.
Han förordar ett krisprogram för jobb och fick också gehör för en del av sina förslag när Barack Obama nyligen presenterade en satsning på småföretag, energiförbättringar i bostäder och infrastrukturprojekt.
"Det här kommer att kosta pengar och öka budgetunderskottet på kort sikt, men måste vägas mot de höga kostnaderna för passivitet", menar Paul Krugman. Att inte göra något åt arbetslösheten är inte bara hjärtlöst utan också korttänkt eftersom många slås ut från arbetsmarknaden för gott.
I Sverige gläds Anders Borg åt budgetsaldot.