Två år efter terrorattackerna i Norge upprepade statsminister Jens Stoltenberg att våld ska bemötas med öppenhet. Samtidigt så terrorlistade EU den militära grenen av Hizbollah. Sedan inbördeskriget i Syrien startade för två år sedan har 100 000 människor dött. Terror kommer i olika former med olika motiv, men alltid med samma mål: att skrämma och tysta.
Hizbollah är en stark politisk kraft i Libanon, och grundades som ett svar på Israels ockupation av Libanon. Den politiska grenen är inte terrorlistad, men dess militära del blev alltså det under gårdagen. Anledningen är att Hizbollah planerat attacker mot turistbussar på Cypern, och genomfört ett bombdåd i Bulgarien. I Syrien så slåss Hizbollah sida vid sida med regimen. Terrorlistningen kan alltså ses som ett indirekt stöd till den syriska oppositionen, som kämpar mot sin förtryckare. Omvärlden har varit rädd att Hizbollahs inblandning i Syrien ska göra att våldet sprider sig till Libanon och andra grannländer.
Vad gör terror med ett land, och ett grannland? Hur har Sverige förändrats sedan terrorattacken i Norge för två år sedan? Ledarsidan i Dagens Nyheter skrev igår att Estoniakatastrofen, tsunamin i Sydostasien och Breiviks terrordåd är historiska händelser med många dödsoffer. Rubriken var ”I katastrofernas spår”. Men terrorattacken var ingen naturkatastrof. Det var ingen tsunami som svepte in över ön. Offren på Utöya dog för att de var politiskt aktiva. De mördades för att de var unga socialdemokrater. Om vi ignorerar det politiska i attacken, kommer vi aldrig att kunna förstå den eller förhindra en ny.
Går det att lära sig något av en terrorattack? Under oroligheterna i Husby startades en grupp på Facebook för att stötta poliserna. Den fylldes tyvärr snabbt av rasism. En kvinna skrev i gruppen att Breivik är förlåten, och att man borde sätta honom och lasermannen i bakhåll i Husby. Tidningen Metro ringde upp människor som skrivit i gruppen. När journalisten frågade kvinnan hur hon hade känt sig ifall någon tog hennes uppmaning seriöst svarar hon ”jävligt glad och tacksam”.
Varje månad flyr 6000 människor från kriget i Syrien, och nästan lika många dör. En regim terroriserar sitt eget folk. FN jämför det som nu händer där med folkmordet i Rwanda på 90-talet. Människor flyr från det som är ett helvete på jorden. Listningen av den militära delen av Hizbollah som terrorister är kanske ett litet steg i rätt riktning. Den syriska oppositionen vädjar dagligen om stöd och EU-beslutet kommer att bli väl mottaget av alla krafter som försöker bekämpa terrorregimen i Damaskus.
I historieböckerna om andra världskriget och förintelsen fick vi lära oss att något liknande inte skulle kunna ske igen. Världen är för medveten nu, sa mina lärare. Men nu marscherar fascister på gatorna i Europa igen. De marscherar från gatorna, in i de folkvalda parlamenten. I Syrien terroriserar en ledare sitt folk. Det vi borde ha fått lära oss är att vi måste se till att det inte kan upprepa sig. Oavsett om det handlar om fascism i Europa, en maktledare i Syrien eller en politisk terrorist i Norden.