Är det på väg att ske en tillnyktring i synen på friskolorna? Kanske.

De senaste veckorna har i alla fall vuxit fram något som är närmast en folkrörelse mot bristerna i friskolesystemet.

17 november skrev läraren och skoldebattören Filippa Mannerheim ett inlägg i Expressen där hon anklagade partierna för att ha gjort "skolan till en våt dröm för riskkapitalbolag".

"År efter år skänker vi bort hundratals miljoner kronor till aktieägare i bolagskoncerner – pengar som var avsedda för våra barns utbildning", skrev Mannerheim i artikel som fick stor spridning i sociala medier.

Många har hakat på. Lärare, rektorer, föräldrar och andra vittnar om att marknadiseringen gått för långt.

Till och med en rad borgerliga ledarsidor stämmer in i kritiken.

"Det är hög tid att plocka av friskolorna en del av de stötande privilegier som de har", manar Expressen (ob lib).

"Det nuvarande systemet måste reformeras", skriver Dagens Nyheter (ob lib).

"Elevernas bästa är viktigare än skolkoncernernas", framhåller Barometern (M).

Någon annan uppfattning har inte heller utbildningsminister Anna Ekström (S).

Sedan sitt tillträde för fyra år sedan har hon arbetat för starkare kontroll och bättre insyn. Gång på gång har hon varnat för vinstjakt, växande ojämlikhet och ökad segregation.

Hennes budskap är tydligt. Skolan är en gemensam bildningsinstitution som ska upprätthålla samhällets demokratiska värdegrund och ge alla barn de kunskaper och förmågor som de behöver i livet.

Problemet är att en riksdagsmajoritet motsatt sig starkare regleringar och begränsningar av vinstintressena. M, C, L och KD (mammorna till den borgerliga friskolereformen 1992) har velat annorlunda.

Men kanske kan den senaste tidens diskussion leda fram till ett omtänkande hos åtminstone delar av borgerligheten. Kanske kan även Nyamko Sabuni (L) och Annie Lööf (C) medge att något faktiskt behöver göras.

Även de borde se farorna med kö- och skolpengssystem som eldar på ojämlikheten. Eller hur kommersiella och religiösa intressen använder skolan för sin egna snöda syften.

Nu erbjuds under alla omständigheter en möjlighet för C och L, inklusive hela riksdagen, att komma åt avarterna.

Två statliga utredningar föreslår förändringar av bland annat skolpengen och friskolornas urvalssystem. Dessa utredningar borde kunna ligga till grund för en saklig och seriös diskussion mellan de fyra Januaripartierna.

Det skulle vara av stort värde om en bred riksdagsmajoritet kunde bestämma sig för att reformera friskolesystemet. 

Det handlar ju inte om att skrota friskolesystemet eller någon vänsterrevolution, utan om förändringar som borde tilltala även den politiska mitten.