”Tänk på pocenten, Helge!”. Så hette det i en alkolholdrypande sketch i SVT:s Nöjesmassakern 1985. Sven Melander och Jon Skolmen satt och räknade promille i groggarna.
Inför nästa års riksdagsval finns det också skäl att tänka på "pocenten", nämligen enprocentsmålet för biståndspolitiken i Sverige.
I sitt digitala förstamaj-tal i Norrbotten pekade utrikesminister Ann Linde (S) på att både sverigedemokrater och moderater föreslår kraftiga besparingar i det svenska biståndet.
I sina budgetmotioner kräver SD och M neddragningar med 16 respektive 20 miljarder kr.
Med en högerregering skulle Sverige därmed överge det klassiska målet att en procent av BNP (bruttonationalprodukten) ska gå till världens fattiga och utsatta människor – en solidarisk princip som haft bred uppslutning i riksdagen sedan 1968.
Den som vill kan så klart hitta exempel på missriktade eller misslyckade biståndssatsningar. Men det är inte rimligt att använda enstaka exempel som argument för att skrota en i grunden klok inriktning.
Coronakrisen borde ha lärt oss alla att världen hänger ihop. Brister i djurhållning och livsmedelshantering i Wuhan (745 mil från Stockholm) kan snabbt få allvarliga konsekvenser för människors hälsa även i Sverige.
Covid-19 och andra virus struntar fullkomligt i nationsgränserna.
I en debattartikel i Dagens Nyheter 12 april 2020 markerade också sju läkare och organisationsföreträdare vikten av att Sverige fortsätter att slå vakt om sitt humanitära bistånd.
"I en tid när allt fler länder stänger sina gränser och ser om sitt eget hus, måste Sverige fortsätta att stå för viktiga värden och kombinera nationellt och globalt agerande. Ett starkt och effektivt internationellt utvecklingssamarbete och ett generöst välkoordinerat humanitärt bistånd är en viktig del i detta. Sverige har ett internationellt anseende som humanitär stormakt och bör leva upp till detta nu när det verkligen gäller", skrev de bland annat.
Kort sagt: Det ligger i Sveriges eget intresse att fortsätta bidra till bättre livsvillkor i hela världen. Biståndspengarna blir en sorts hjälp till självhjälp. De gör att fler får tillgång till näringstillskott, vatten, sanitetsanläggningar och vård, vilket gör världen till en tryggare plats för oss alla.
Om allvarliga sjukdomar får fäste i områden som saknar tillgång till rent vatten och god sjukvård så växer ju risken för okontrollerad spridning och farorna även för Sveriges medborgare.
Det finns goda skäl att slå vakt om enprocentsmålet och ta fajten mot högerpartierna 2022.