"Ledningen för Riksbanken måste släppa prestigen och ändra den misslyckade penningpolitiken", skriver LO-ekonomerna i en debattartikel i Dagens Nyheter.
De konstaterar att höjningarna av styrräntan, den åtstramande penningpolitiken, bidrar till att förvärra problemen i svensk ekonomi.
Investeringar hålls tillbaka. Det redan låga bostadsbyggandet faller ytterligare. Hushållen drar åt svångremmen ännu mer, konsumtionen minskar och fler blir arbetslösa
Intressant är att Sven-Olof Daunfeldt, chefsekonom hos arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, gör i princip samma bedömning som fackföreningsrörelsens ekonomisk-politiska tungviktare.
När Daunfeldt besökte i Luleå i förra veckan ansåg han att både finanspolitiken (som bedrivs av regeringen) och penningpolitiken (som är Riksbankens ansvar) är för stram.
"Vi behöver en mer tillväxtorienterad politik", markerade Daunfeldt.
Bland annat vill Daunfedt vill överge dagens överskottsmål för statsfinanserna och istället ha ett balansmål.
"Enbart det skulle frigöra ett reformutrymme på 20 miljarder kr", konstaterade Daunfeldt.
LO-ekonomerna och Svenskt Näringsliv har olika uppfattningar om hur ett sådant större reformutrymme ska användas och hur en mer tillväxtorienterad politik ska se ut.
De fackliga ekonomerna vill ha större statliga satsningar på kommuner och regioner för att förbättra kvaliteten i vård, skolor och omsorg medan Svenskt Näringsliv pratar mycket om skattesänkningar för att få fart på jobb och ekonomisk tillväxt.
Men det är ändå tänkvärt att bägge organisationerna – trots skilda intressen och olika ideologiska utgångspunkter – gör samma analys av läget. Att det behövs mer svängrum och mindre svångrem i den ekonomiska politiken.
Det bör vara en väckarklocka för finansdepartementet och riksdagens finansutskott. Det är dags för både ny- och omtänkande.
Dagens finanspolitiska ramverk växte fram som ett resultat av den djupa ekonomiska krisen på 1990-talet, när det var stora underskott i statsbudgeten och statsskulden skenade.
Det var rätt beslut då och är en politik som tjänat Sverige väl. Men idag är läget ett annat, som påpekas från såväl fack som näringsliv.
Sverige hör numera till de EU-länder som har absolut starkast offentliga finanser. Därmed finns både möjligheter att göra och behov av en kursändring i den ekonomiska politiken.
Därför är det hög tid att diskutera och förändra det gamla överskottsmålet – i synnerhet med tanke på att det svenska samhället behöver investera mer i såväl välfärden som försvaret, infrastrukturen och bostadsbyggandet.
Ett balansmål gör att det blir mer resurser tillgängliga som kan användas för att stärka den offentliga sektorn inför framtiden.