Tänk så fel jag hade!
Jag var stensäker på att Zlatan Ibrahimovic skulle få Jerringpriset. Efter fantommålet, som till och med imponerade på Petter Northug, trodde jag att segern var klappad och klar. Men med 38,5 procent av de avgivna rösterna vann Triathlonmästaren Lisa Nordén. Tvåa kom fältryttaren Sara Algotsson Ostholt. Både Nordén och Algotsson Ostholt vann silver vid OS i London.
Det är ju svenska folket som röstar fram vinnaren och därför har priset ett speciellt värde. Nära 400 000 deltog i årets omröstning.
Grattis, Lisa Nordén.
Och Zlatan - det går ju fler tåg, Parisexpressen till exempel.
En gång åkte jag med detta tåg till Paris. I kupén fanns en svensk stålhandlare som gjort resan femtio gånger. Han gillade inte att flyga.
Sent på kvällen beställde han in en flaska Beaujolais Villages, han ville att jag skulle få smaka ett riktigt gott franskt rödvin. Nu var man minsann ute i stora världen.
Åter till Jerringpriset. Det går givetvis inte att väga idrotter mot varandra och med vetenskaplig exakthet komma fram till att ett VM-guld i judo slår ut ett silver i bandy-VM. Nej, det får bli som det blir - och då blir en internationellt sett liten idrott som skidskytte kraftigt överrepresenterad. Men det bjuder vi på.
Pilgrim, teveserien som baseras på Leif GW Perssons böcker, lovar gott. Andra avsnittet sänds i morgon. Rolf Lassgård är som vanligt lysande.
I den nystartade serien "Min sanning" medverkade Anna-Greta Leijon, en gång tung socialdemokratisk minister. Hon fick frågan om mordet på Palme men redovisade ingen egen teori. Jag vet inte, sa hon.
Vid ett möte på partihögkvarteret, det måste ha varit på sjuttiotalet, skulle statsråden flagga för en del satsningar (något som förekom på den tiden).
Leijon berättade om att orten A och region B skulle tillföras resurser. "Men det blir offentligt först i morgon", sa hon.
Den kvällen telefonerade många chefredaktörer fina nyheter till hemmaredaktionerna.
Leijon tvingades avgå i samband med Ebbeaffären men blev lovad en plats i en framtida regering. Men så blev det inte och Leijon var besviken över det.
Men mest skakande i programmet var berättelsen om den svåra uppväxten, med en alkoholiserad och våldsbenägen pappa.
Pia Sundhage ska senare i år medverka i programmet och det blir mycket intressant.
Hundratals gånger har jag hört om undantagstillstånd och utegångsförbud. Men först i Suad Amireys bok Sharon och svärmor, dagbok från Ramallah (Tranan) blir det hela mer begripligt.
Maten har tagit slut, vattnet rinner inte i kranarna, medicinförrådet krymper. Så kommer bud om att israelerna ska häva utegångsförbudet klockan tolv. Folk jagar ut på gatorna, trängs i butiker, sliter i varor, slåss i köer - och klockan tre är alla gator åter folktomma.
Amiry är professor i arkitektur och hennes litterära bygge är imponerande. Det är skratt och gråt, absurda situationer och ständiga påminnelser om det palestinska folkets hårda öde. En imponerande bok.
Tänk om armén köpte vintersandaler till soldaterna.
"Men de är ju svinkalla på vintern", skulle 91:an Karlsson säga.
"Konstigt, tillverkaren sa att de skulle klara den svenska vintern", skulle de ansvariga säga.
Jag tänker förstås på Norrtåg som satsat 1,2 miljarder på tåg som inte kan köras när det är kallt och mycket snö. Nog måste det ha varit något fel i upphandlingen när bristerna uppdagades först när tågen är i trafik - eller snarare, skulle vara i trafik. Att det är kallt och mycket snö på vintrarna är ju inget nytt.
Många av problemen kan härledas till avregleringen. De nya operatörerna har inte den erfarenhet och kunskap som fanns hos monopolbolaget Statens Järnvägar.
Men bussbranschen gnuggar händerna. Det är härliga tider, strålande tider!
Testpanelen underkände söndersmulade frön men gillade jordnötter och solrosfrön. Talg-Per, som talgoxen kallas i delar av landet, klarar vintern betydligt bättre än Norrtåg.
Ha en fin helg i fagra Norrbotten. Och slå gärna en signal till den gamla kompisen du inte pratat med på länge.