Sydafrika på gott och ont
Det demokratiska systemet i Sydafrika är, trots sina brister, starkt.
Trots missnöjet vann ANC ändå bekvämt valet och installerar sin skandalomsusade ledare Jacob Zuma som Sydafrikas nye president.
Foto: Themba Hadebe
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är inte lika lätt att städa bort fattigdomen, bostadsbristen och korruptionen. Miljoner sydafrikaner och mer eller mindre illegala invandrare bor i plåtskjul runt Sydafrikas storstäder. Det är jättelika områden, utan gator och sanitära anordningar, brandfarliga och med hög kriminalitet, där varannan familjeförsörjare saknar ett fast arbete. Aids och migration gör att många barn inte har någon försörjare alls.
Mycket har blivit bättre i Sydafrika, sedan de apartheidsystemet avskaffades och ANC tog över för 15 år sedan. Viktigast är naturligtvis de medborgerliga rättigheterna, att inte behöva stiga undan för de vita på gatorna, att kunna välja sin plats på bussen och bada på samma stränder som de vita. En blygsam välfärdsstat har skapats. Skolor och sjukvård är numera i princip till för alla, men plånboken styr vilken service man får. Rädslan för att skrämma bort fler utbildade vita gör att ANC-regeringen inte gärna höjer skatterna.
Annat har knappast förändrats alls. De vita har fortfarande den ekonomiska makten, och politiken för att ge de svarta mer att säga till om i ekonomin har mest betytt att ANC-ledare satt sig i vita bolags styrelser och blivit stenrika på nolltid.
Det "frivilliga" överförandet av jord till de svarta har avstannat, och hela frågan håller på att mista sina aktualitet eftersom de svarta ungdomarna ändå flyttar in till städerna.
I årets val fick ANC för första gången konkurrens av ett i huvudsak svart parti, COPE, som består av utbrytare ur ANC och andra som som tycker att landet utvecklas i fel riktning. Men trots missnöjet vann ANC ändå bekvämt valet och installerar sin skandalomsusade ledare Jacob Zuma som Sydafrikas nye president.
Zuma vädjar till de fattiga, men skuldsatt som han är till rika affärsmän, lär han inte ge sig på några större ekonomiska förändringar. Han lär å andra sidan inte heller hota landets mycket progressiva konstitution.
Därtill är det demokratiska systemet i Sydafrika, trots sina brister, alltför starkt.