Onsdag 6 februari arrangerade arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) en pressträff där han konstaterar att sysselsättningen minskar samtidigt som arbetslösheten ökar. Arbetslösheten uppgår nu till 8,0 procent, enligt regeringen.
Det är inga överraskande siffror. I princip samma sak har alla konjunkturbedömare – alltifrån LO-ekonomerna till Svenskt Näringsliv – sagt under lång tid.
Vän av ordning är därför mest nyfiken på hur ministern tänkt sig att hantera det växande arbetslöshetsproblemet. Men några nya besked kom aldrig under presskonferensen.
Istället stod Pehrson och blåljög om att det sker en "historisk satsning" trots att antalet deltagare i yrkesinriktad och förberedande arbetsmarknadsutbildningar nu befinner sig på historiskt låga nivåer.
Kolla kurvan från Arbetsförmedlingen!
Arbetsmarknadsutbildning är självfallet inte den allenarådande lösningen på arbetslösheten. Men det råder ingen tvekan om att större satsningar på arbetsmarknadsutbildning skulle göra skillnad för många.
Tag bara det enorma behovet av lastbilschaufförer. I Sverige ligger bristen på cirka 50 000 chaufförer – en nivå som varit i princip oförändrad sedan 2016, enligt Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd.
Men via Yrkesvux och arbetsmarknadsutbildningar är nytillskottet bara mellan 600 och 1 000 förare per år. Samtidigt vet vi att det finns mer än 450 000 arbetslösa i Sverige.
Alla dessa är givetvis inte lämpade att bli lastbilschaufförer. Men det vore fullt realistiskt att arbetsmarknadsutbilda minst 5 000 nya lastbilschaufförer per år. Att femdubbla antalet platser vid chaufförsutbildningarna runtom i landet.
Det är dessutom en snabb väg in på arbetsmarknaden. Utbildningen tar mellan 22 och 25 veckor. Den som blivit godkänd har sedan körkort för lastbil, och eventuellt även för lastbil med tungt släp, samt yrkeskompetensbevis och kan börja jobba direkt.
Länge var Sverige ett föregångsland när det gällde yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Bland annat var den ett viktigt skäl till att Sverige hade en mycket låg arbetslöshet i slutet av 1980-talet.
Men sedan dess har Sverige blivit omsprunget av en rad andra länder. För att nå till exempel Danmarks nivå för arbetsmarknadsutbildning i förhållande till BNP skulle Sverige behöva satsa minst 14 miljarder kr mer per år, enligt siffror från OECD.
Det borde stämma till eftertanke hos dem som gärna hyllar Danmarks kriminalpolitik. Det finns att se att lära även av Danmarks bredare jobb- och välfärdspolitik.