Utrikesminister Ann Linde (S) har gjort en mindre lyckad intervju hos tyska DW.
I en intervju med TT medger även Linde att hon kunde uttryckt sig på ett mer ödmjukt sätt.
De borgerliga ledarskribenterna nöjer sig dock inte med detta. De vädrar blod och fortsätter utmåla utrikesministern som värsta hotet mot Sverigebilden i världen.
"Hur mycket Ann Linde tål Sverigebilden?", utropar till exempel Gotlands Allehanda (M).
Någon måtta på personangreppen får det ändå vara.
En enstaka ministerintervju påverkar inte den i grunden positiva Sverigebilden. Gång på gång kommer internationella mätningar som tvärtom bekräftar att Sverige åtnjuter ett högt förtroende i världen.
Häromdagen rankades Sverige som världens bästa land för kvinnor av CEOWorld Magazine. 23 juni beskrev European Innovation Scoreboard ännu en gång Sverige som EU:s mest innovativa land. 2019 toppade Sverige listan över länder med högst anseende i världen, enligt den årliga rapporten från Reputation institute.
Sverige anses vara vackert, transparent, ha en vänlig befolkning och en säker rättsstat. Som till och med Hemmets Journal noterar finns det många skäl att hissa flaggan i topp och fira Sverige som nation.
Det betyder inte att Sverige är bäst på allt. Pandemin har blottat brister i beredskapen, sjukvården och äldreomsorgen.
3 juni pekade jag på svårigheterna att styra ett land med 290 självständiga kommuner och 21 egensinniga regioner. 23 juni noterade jag att bristfälliga arbetsvillkor i äldreomsorgen sannolikt är en viktig förklaring till dödstalen i Sverige.
Därför finns sannerligen ett och annat att begrunda för den planerade coronakommissionen. Men det är en debatt som mår bra att föras utan partipolitiska förenklingar och övertoner.
Det finns ett i allra högsta grad delat politiskt ansvar. Moderaternas regionråd, borgerliga kommunstyren, socialdemokratiska ministrar – alla har på sitt sätt ansvar för hur saker och ting har fungerat. Systemfelen i sjukvård, försörjningsberedskap och äldreomsorg har byggts upp under lång tid – av olika regeringar och skilda politiska nivåer.
Av den anledningen vore det också klokt av alla politiska läger att ha både en viss ödmjukhet och ett stycke is i magen i det här läget.
Ett simpelt "blame game" eller Svarte Petter-spel om coronakrisen är under alla omständigheter inget som stärker förtroendet för partiväsendet och svensk politik.
Det framstår bara som ovärdigt och fördummande.