Moderaternas Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson går till hårt angrepp mot regeringens vårbudget.
De talar om ”urholkad trygghet, försämrad välfärd, växande integrationsproblem och att det saknas skyddsvallar inför nästa lågkonjunktur”.
Med andra ord: Det finns ingen hejd på det elände som påstås ha drabbat Sverige efter regeringsskiftet 2014.
Det finns emellertid ingen grund för svartmålningen. Den som studerar krassa ekonomiska fakta kan tvärtom konstatera att Sverige befinner sig i ett bättre läge nu än när Svantesson och Kristersson ingick i regeringen och styrde landet.
- 2014 hade Sverige ett underskott i de offentliga finanserna på 60 miljarder kr. Nu kan regeringen presentera ett överskott på 50 miljarder kr.
- Statsskulden är på den lägsta nivån sedan 1977.
- 2014 uppgick sysselsättningen i Sverige till 4,7 miljoner personer. 2018 har mer än fem miljoner svenskar sysselsättning. Det är en ökning med omkring 300 000 personer under mandatperioden.
- Antalet anställda i välfärdssektorn har ökat med cirka 100 000 personer sedan 2014.
- Skolor, vård och omsorg (välfärdens kärna) har fått ett tillskott på närmare 36 miljarder kr.
Noterbart är också att Sverige nu har den lägsta andelen personer i ersättningssystemen sedan 1981.
Andelen ”helårsekvivalenter” (ett statistiskt begrepp som Moderaterna gillar att använda) har faktiskt minskat. Fler får jobb och blir delaktiga i arbetslivet.
Det betyder så klart inte att allt är bra i Sverige 2018.
Arbetslösheten är visserligen lägre nu än när Sveriges arbetsmarknadsminister var moderat och hette Elisabeth Svantesson. Men en S-ledd regering kan aldrig känna sig nöjd med en arbetslöshet på 6,3 procent.
Fortfarande är det för många som står utanför arbetsmarknaden och befinner sig i utanförskap.
Därför krävs ännu större insatser för de grupper som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden och har svårt att få jobb även i dagens goda konjunkturläge.
Men lösningen för de långtidsarbetslösa är inte ett nytt jobbskatteavdrag a lá M.
Istället behövs kraftfulla arbetsmarknadsåtgärder (gröna jobb i skogen, extratjänster i den offentliga sektorn, moderna beredskapsjobb och lönebidragsanställningar i föreningslivet) för att de överhuvudtaget ska få in en fot i arbetslivet.
Det är dags att inse verkligheten.
Marknaden fixar inte jobb åt alla. Vissa människor behöver samhällets hjälp och stöd för att ta sig upp ur arbetslöshetsträsket.