Den 15 februari skrev läkaren Linda Beckert, Boden, en insändare i NSD som sedan spridit sig som en löpeld i sociala medier.
"Nu är jag evinnerligt trött på Försäkringskassan", konstaterade hon.
Hon berättade om vardagen på vårdcentralen, om desperata patienter som bryter ihop i mottagningsrummet och om sköra människor som måste brottas med ekonomisk stress när Försäkringskassan ger dem avslag på deras sjukpenning.
Beckert är inte den enda som reagerat över Försäkringskassans skärpta tolkning och bedömning av rätten till sjukpenning.
"Försäkringskassan tolkar reglerna både omänskligt och orimligt. Enskilda medborgare kommer i kläm", skrev Lennart Thörnlund och Ann-Christine Lindehag Sundström, IF Metall, i Piteå-Tidningen 19 januari.
Även Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, är kritisk och tycker att sjukförsäkringen inte fungerar som den ska.
"De som är aktiva i fackföreningsrörelsen och jobbar med sjukförsäkringsfrågor har märkt av en markant regelskärpning från Försäkringskassans sida, och upplever att man både mot de försäkrade och mot läkarna visar en mycket större misstro än vad man har gjort tidigare", säger han till Sveriges Radio.
Det är signaler från den svenska verkligheten som socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, Fredrik Lundh Sammeli i riksdagens socialförsäkringsutskott och andra ansvariga politiker måste ta på största allvar.
Före valet 2014 talade Socialdemokraternas ledande företrädare om att reparera socialförsäkringarna och om behovet av en mänskligare sjukförsäkring. De var starkt kritiska mot utvecklingen under de borgerliga regeringsåren 2006-2014.
En del har skett har också skett efter maktskiftet 2014. Den rödgröna regeringen har skrotat den bortre parentesen i sjukförsäkringen och satsat mer resurser för att skapa ett hållbart arbetsliv, vilket är bra,
Men det räcker inte. Det behövs även en ordentlig översyn av tillämpningen och kraven vid de olika tidsgränserna i den så kallade rehabiliteringskedjan.
Det är illa när sjuka människor upplever att de blir jagade och när Försäkringskassans regler framstår som omänskliga.
De som är långtidssjuka måste få hjälp, stöd, rehabilitering eller anpassade arbetsuppgifter så att de kan komma tillbaka till arbetslivet.
De ska inte fattiggöras, slås ut och snurra runt i olika ersättningssystem. En sådan utveckling är inte bra för vare sig individerna eller samhället i sin helhet.
Det kan så klart vara svårt för en rödgrön minoritetsregering att få igenom allt som den vill och önskar. Men Strandhäll och regeringen borde åtminstone kunna medverka till en allsidig genomgång av tillämpning, regler och praxis.
Med fakta på bordet kanske det även kan bli ett om- och nytänkande på den borgerliga kanten.
Rimligen borde även socialliberaler och andra socialt orienterade krafter i borgerligheten se bristerna.
Människor blir inte friskare om de känner att deras sjuktillvaro präglas av misstänksamhet från Försäkringskassans håll.