Största möjliga tystnad
Sverige har tappat kraft och profil i utrikespolitiken.
Carl Bildts utrikespolitik irriterar ingen.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"Det här var ingen utrikesdeklaration. Det var en jobbansökan", sa Urban Ahlin, socialdemokraternas utrikespolitiska talesman, i en elak replik till Bildts utrikespolitiska linjetal.
Det finns fog för de hårda orden. Carl Bildt har varit en uppskattad gäst hos både George W Bush och Vladimir Putin. Han har rest jorden runt och frotterat sig med sina internationella nätverk.
Men vad säger han egentligen på alla sina utlandsresor? Inte mycket. Bildts utrikespolitik irriterar ingen.
I sitt anförande gav Vänsterpartiets Hans Linde flera exempel på hur Bildt och regeringen valt att traska patrull med stormakterna i stället för att markera en egen hållning:
"Vi ser hur den borgerliga regeringen passivt stött EU:s fördjupade och breddade kontakter med kolonialmakten Marocko i stället för att vara en tydlig röst mot Marockos ockupation av Västsahara.
Sverige skulle kunna pressa på för en fredslösning i Colombia, men i stället har man ställt sig bakom USA:s strategi för landet.
Sverige skulle kunna vara en röst för de miljoner kongoleser som nu lever i krigets helvete, men i stället ser vi hur den borgerliga regeringen passivt bevittnar hur multinationella företag, även svenska företag, plundrar landet på naturtillgångar.
Sverige skulle kunna vara ett land som gick före för att strypa exporten av krigsmateriel och ett land som gick före och spelade en ledande roll i det internationella nedrustningsarbetet ... Men i Sverige har vapenexporten slagit nya rekord under den borgerliga regeringen."
Kritiken är berättigad. Sverige kan självfallet inte läsa världsproblemen på egen hand, men även ett litet land som Sverige kan spela en roll.
Sverige har en lång tradition som en röst för fred och internationell nedrustning.
Hjalmar Branting drev på för bildandet av NF (Nationernas förbund), föregångaren till dagens FN.
Olof Palme, Inga Thorsson och Alva Myrdal vann internationell uppmärksamhet för sitt arbete mot kärnvapennedrustningen.
Jan Eliasson har gjort stora insatser som FN-medare.
2001 ledde Anna Lindh med framgån EU-diplomatin för att stoppa ett inbördeskrig i Makedonien.
Men i dag är det största möjliga tystnad som gäller i Arvsfurstens palats. Bildt själv syns visserligen i de fina salongerna i Washington. Men var finns hans och Sveriges kritik mot övergreppen mot mänskliga rättigheter, krig, terror och förtryck?
Sällan har Sverige varit så tyst, undfallande och profillöst på den internationella arenan.
Kanske kan denna undfallenhet så småningom leder till ett internationellt toppjobb för Carl Bildt. Men den innebär även att Sverige förlorat kraft, profil och trovärdighet i utrikespolitiken.