Ledare: Stor(S)stadsfientliga?

Ett antal tidningar med basen i Stockholm har under den senaste månaden använt en massa redaktionellt krut till att beskriva den rödgröna politiken som "storstadsfientlig". 22 maj hade till exempel Aftonbladet en rubrik med rubriken "S sviker storstan".
Det är en bedrövlig kampanj. De rödgröna förslagen drabbar inga vanliga knegare i Stockholm.
Både Handels förbundsekonom Stefan Carlén och storstadsbloggaren Marika Lindgren Åsbrink har grävt i siffrorna och nagelfarit SCB-statistiken.
Deras sammanställningar visar att de rödgrönas skatteförslag inte slår mot någon fattig.

För det första: Det är sant att de rödgröna vill avskaffa RUT-avdraget. Men det rör inget folkflertal i vare sig Stockholm eller riket. RUT-avdraget används bara av knappt två procent av stockholmarna. I hela riket är det ungefär en procent av alla hushåll som utnyttjar denna avdragsmöjlighet.

För det andra: Det är korrekt att de rödgröna vill höja fastighetsskatten för alla hus med ett taxeringsvärde över 4,5 miljoner kronor. Men det berör bara åtta procent av alla villor och fritidshus i Stockholm. 92 procent av fastigheterna i Stockholm berörs inte av det rödgröna fastighetsskatteförslaget.

För det tredje: Det stämmer att de rödgröna vill återinföra en "modern skatt på förmögenheter". Men även det är en förändring som berör ett fåtal. I Stockholm betalade endast 5,3 procent av befolkningen förmögenhetsskatt innan den borgerliga regeringen avskaffade denna skatt 1 januari 2008. I riket var det bara tre procent som berördes.
För det fjärde: De rödgröna vill höja inkomstskatten för alla som tjänar över 40 000 kronor i månaden. Inte heller denna skattehöjning berör den genomsnittlige stockholmaren. Medelinkomsten i Stockholm är 25 000 kronor i månaden. 30 procent av stockholmarna tjänar mindre än 15 000 kronor i månaden, skriver Marika Lindgren Åsbrink på sin storstadsblogg.

När Aftonbladet och Dagens Nyheter påstår att "Stockholm drabbas" så handlar alltså det bara om en liten priviligierad elit. De är de högavlönade, rikaste och mest förmögna som får betala några kronor extra i skatt.
Vanliga arbetare och tjänstemän i Stockholm, med normala hus och inkomster, berörs inte alls av de rödgröna skatteförslagen.

Därför är det bedrövligt att nyhetsredaktionerna lånar sig till borgerliga kampanjmakare och plockar fram krigsrubriker om "storstad(S)fientliga förslag".
Eller som Stefan Carlén skriver i LO-tidningen 4 juni:"För vad har direktören i Danderyd egentligen gemensamt med butiksbiträdet i Botkyrka - annat än att de råkar bo i Stockholmsområdet?"

De flesta stockholmare är faktiskt vanliga löntagare som har samma behov som LO- och TCO-folket i andra delar av landet.
Arbetslöshet, långtidssjukskrivningar, omstruktureringar och besparingar drabbar även socialsekreterare, bibliotekarier, lärare, sjuksköterskor, arkitekter, handelsanställda och städerskor som bor i Stockholm. Bra skolor, sjukhus och äldreomsorg är lika viktigt för den urbana medeklassen som för norrlänningar.
Kort sagt: Även arbetare och tjänstemän i Sundbyberg, Tyresö och Nacka behöver a-kassa, sjukförsäkring och en fungerande offentlig service.

Därför behöver även Stockholm en rödgrön politik som tar sikte på att stärka den sociala tryggheten.
Helt plötsligt kan även den som alltid varit stark, frisk och Tarzan behöva a-kassan, sjukförsäkringen eller annat stöd.
Det finns mycket som kan krossa det goda livet på bara ett ögonblick - nedskärningar på jobbet, en skilsmässa, för mycket alkohol, en sekund av ouppmärksamhet i trafiken, gatuvåld ...
I den stund detta sker betyder ett nytt jobbskatteavdrag inget. Då behöver vi stödet från det offentliga och bra socialförsäkringar.

Därför borde stockholmare, skåningar, göteborgare, gotlänningar och andra reagera samfällt mot den nuvarande skattesänkningspolitiken och nedmonteringen av välfärdssystemen.
Det är hög tid för hela svenska folket att säga nej till en politik som givit oss 12 procents barnfattigdom och ökade socialbidragskostnader i 90 procent av landets kommuner.
Urholkningen av a-kassan, sjukförsäkringen och offentliga sektorn gav inte fler jobb, bara ökade klyftor.