Stoppa excesserna!
Statliga bolag har ett särskilt ansvar för att upprätthålla en sund chefskultur och förnuftig lönebildning.
Lars G Nordström, som tillträdde som vd för Posten 2008, förhandlade då till sig en lön på 10,8 miljoner kronor per år.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är siffror som är stötande.
Få säger något annat än att chefer med mycket ansvar och stora befogenheter ska ha ordentligt betalt. Men det är omöjligt att motivera att cheferna för SJ, Posten, Green Cargo Vattenfall och andra statliga bolag ska ha väsentligt större procentpåslag på sina redan höga löner än fotfolket i samma företag.
Vanliga tjänstemän och arbetare får ständigt höra att de måste visa återhållsamhet och ta ansvar för lönebildningen. Det går inte att låta lönekostnaderna öka snabbare i Sverige än i andra länder om vi ska behålla konkurrenskraft, lyder ett vanligt och begripligt argument.
Men det är omöjligt att skapa respekt och förståelse för detta, när det samtidigt finns toppchefer som inte visar någon som helst återhållsamhet, utan tillåter sig löneökningar, bonusar, fallskärmar och pensionsavtal som ligger högt ovanför det normala för LO:s och TCO:s medlemmar.
Just nu är Sverige på väg in i en gigantisk lönerörelse. 500 riksavtal i stat, kommuner, landsting och det privata näringslivet ska omförhandlas. De berör 3,5 miljoner tjänstemän och arbetare. De allra flesta avtal löper ut 31 mars - statens avtal sträcker sig dock till hösten 2010.
Att i detta känsliga läge - med enorm betydelse för svensk ekonomi, arbetsmarknad och konkurrenskraft - låta vd-lönerna sticka i väg till himlens höjder är inget annat än ren och skär idioti. Det bäddar för huggsexor och konflikter.
Vanliga TCO- och LO-medlemmar ställer sig med rätta frågan: Varför ska vi hålla igen, när våra chefer inte gör det? Varför ska vi ta ansvar, när våra ledare inte gör det?
Det är givetvis extra besvärande när detta sker i statliga företag. Statens bolag har ett särskilt ansvar för att upprätthålla en sund chefskultur och förnuftig lönebildning.
Näringsminister Maud Olofsson (C), finansminister Anders Borg (M) och andra regeringsföreträdare tvår sina händer och hänvisar till bolagsstyrelserna. Men regeringen kan inte smita undan sitt ansvar. Dels har regeringen ansvar för vilka som sitter i styrelserna. Dels har regering och riksdag fastställt riktlinjer för vd-löner och andra ersättningar i de statliga bolagen.
Därför är det ett politiskt ansvar att stoppa de excesser som vi nu tyvärr upplever i den statliga företagssfären.