Under söndagens besök i Boden och Piteå gav statsminister Magdalena Andersson (S) ett välkommet och viktigt besked. Hon och Socialdemokraterna vill återinföra investeringsstödet för byggandet av hyresrätter och studentlägenheter.
Helt riktigt konstaterar hon att det har betydelse för att klara expansionen i norra Sverige som följer i spåren av den gröna nyindustrialiseringen. Det behöver byggas fler nya bostäder till rimliga kostnader för att underlätta inflyttning till regionen.
Hennes besked tydliggör samtidigt de ideologiska och politiska skiljelinjerna inför höstens val.
Slopandet av investeringsstödet, som redan skapat osäkerhet och fått negativa konsekvenser i Boden, är en direkt följd av att riksdagen släppte igenom högerpartiernas budgetreservation för 2022.
Ulf Kristersson & Co tycker nämligen att bostadsmarknaden klarar sig bäst utan politisk inblandning och offentliga subventioner. Problemet med denna marknadsliberala hållning är emellertid att den inte funkar i verkligheten.
Det räcker med att studera utvecklingen under de borgerliga regeringsåren 2006-2014.
Efter att allianspartierna slopade investeringsstödet 2007 sjönk bostadsbyggandet som en sten.
"Byggandet ligger nu på historiskt låga nivåer", konstaterade Boverket i en dyster rapport 2013.
Efter återinförandet av investeringsstödet 2017 har trenden vänt. S-politiken har gjort nytta och fått fart på byggandet.
"Reformen har blivit helt avgörande för att hålla takten uppe i bostadsbyggandet. I dagsläget har nästan 50 000 bostäder färdigställts eller börjat byggas med investeringsstöd", framhåller Byggnadsarbetarförbundets ordförande Johan Lindholm i en debattartikel i Sydöstran.
Men utan investeringsstödet riskerar bostadsbyggandet nu att falla på nytt, vilket givetvis är allvarligt i ett läge när alltjämt 204 av landets 290 kommuner meddelar att de har bostadsbrist.
Därför vore det smart politik att snabbt återinföra investeringsstödet. Det handlar dessutom om en ganska liten insats för statskassan – ungefär tre miljarder kr per år i en statsbudget som omspänner ungefär 1 200 miljarder kr.
Denna förhållandevis begränsade statliga insats har dock stor betydelse för att stimulera nyproduktionen och få fram fler lägenheter till vettiga kostnader.
Kort sagt: Bostadsmarknaden mår bra av att det finns vissa politiska styrinstrument och smörjmedel.
Det är naivt av högergänget att tro att marknadskrafterna allena kommer att lösa bostadsfrågan. Även politiken har en roll att spela.