Staten till salu
Är vi på väg mot nattväktarstaten där bara rättsväsende och miltär finns kvar i statlig regi?
"Det är naivt att tro att marknaden löser allting bättre och effektivare", säger ST-basen Anette Carnhede i boken "Stat till salu" (Premiss förlag).
Foto: Ulf Palm/SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är ett välkommet inlägg i debatten om privatisering, bolagisering och konkurrensutsättning av statlig verksamhet.
Statliga myndigheter läggs ner, slås ihop och bantas. Anrika gamla bolag privatiseras. Myndigheter och verk konkurrensutsätts eller bolagiseras.
Antalet statligt anställda har nästan halverats jämfört med 1980-talet, från drygt 200 000 år 1987 till drygt 400 000 år 2000.
"Var ska det sluta? Är vi på väg mot nattväktarstaten där i stort sett endast rättsväsende och militär finns kvar i statlig regi", undrar Bengt Rolfer.
Det finns fog för frågan. Statliga företag bjuds ut till hugade spekulanter. Vin & sprit och aktieinnehavet i OMX har sålts. Nordea, SBAB, Vasakronan och Teliasonera står på försäljningslistan.
Delar av Apoteket ska säljas efter årsskiftet. Ytterligare bolag står på tur. Bolagsförsäljningarna ska finansiera regeringens skattesänkningar.
Parallellt med utförsäljningarna pågår stora förändringar i statliga verk och myndigheter. Förändringstrycket är hårt - och det ska gå snabbt.
Ett exempel är försäkringskassorna. Enligt ST:s beräkningar kommer det att bli totalt 4 200 färre anställda vid försäkringskassorna inom bara tre år. Det innebär en bantning med hela 25 procent av all personal!
Det är begripligt att fackförbunden ST och Seko, som organiserar många statligt anställda, reagerar. Men fler än personalorganisationerna borde reagera. Det är inte bara pärmbärare och pappersvändare som berörs.
Sjuka, föräldralediga och andra som är beroende av kassornas verksamhet riskerar att drabbas av längre väntetider, kortare öppethållande och ännu större svårigheter att komma i kontakt med en handläggare.
Försäkringskassan är dessutom inte den enda statliga verksamhet som berör. Arbetsmarknadsverket och arbetsmiljöverket är två andra myndigheter som får hårdbanta.
Besparingarna drabbar verksamheter som är viktiga i vår vardag. De drabbar inte bara en anonym statsbyråkrati i Stockholm. Det handlar om den lokala arbetsförmedlingen, försäkringskassan eller arbetsmiljöinspektionen.
Det rör sig om verksamheter som ska se till att vi får ersättning när vi är sjuka eller föräldralediga, som ger hjälp och vägledning när vi blir arbetslösa och om inspektörer som kollar att arbetsmiljön är okej.
ST:s ordförande Anette Carnhede tror att mycket av förändringarna hänger samman med en tuff och ideologisk valdebatt 2006.
"Ett antal partier var frustrerade efter att ha varit borta från regeringsmakten under lång period", säger hon i "Stat till salu".
Det ligger mycket i det. Frustrationen förklarar även att så mycket genomförs utan analys och eftertanke.
Till exempel fanns det en debatt under valrörelsen 2006 om att den svenska staten vuxit ohämmat. Borgerliga debattörer drev kampanjer för att minska antalet statliga myndigheter.
Men faktum är att antalet myndigheter har minskat kraftigt sedan 1990. Då fanns 1 400 myndigheter. Nu har vi bara 470.
Staten har redan slimmats hårt. Nu hotas även kärnverksamheterna.
Därför är det hög tid för en smula eftertanke i privatiseringsdebatten. Det finns ingen anledning att slå sönder viktiga och väl fungerande verksamheter bara för att ett antal partier har fått för sig att privat ägande alltid är bättre än statligt.