I mitten av november riktade de fyra nordligaste länen (Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland) kritik mot hur statliga Post- och telestyrelsen (PTS) vill fördela pengarna för utbyggnaden av bredband.
Det handlar om tre miljarder kronor från EU:s jordbruksfond som ska tillföras bredbandsutbyggnaden i ”områden med särskilda utmaningar”. Post- och telestyrelsen föreslår att extrapengarna ska fördelas enligt befintlig modell för bredbandsstöd, vilket fått företrädare för de nordligaste regionerna att reagera.
"Man fördelar pengarna utifrån kostnadseffektivitet, alltså där man får mest pang för pengarna – där det är billigast att bygga per fastighet och det kommer inte att vara landsbygden", säger Frida Bergman, som jobbar med regionala utvecklingsfrågor hos Region Västernorrland, i ett inslag i SVT.
Kritiken är inte ny. Det har länge stått klart att det behövs en annan fördelningsmodell för att fixa bredbandsutbyggnaden i de mest glesbebyggda delarna av landet.
Målet för den statliga bredbandssatsningen är att 95 procent av alla hushåll ska ha tillgång till bredband med minst 100 Mbit/s. Det återstår dock massor att göra för att nå målet i norra Sverige.
Enligt en kartläggning 2021 från PTS var hushållstäckningen i Norrbotten bara 79 procent. I de glesbebyggda delarna av länet är hushållstäckningen dessutom så låg som 35 procent, vilket är lägst i landet.
Skälet är givetvis att det kostar mer att dra bredband i regioner med låg befolkningstäthet. Det blir helt enkelt inte tillräckligt lönsamt och intressant för de privata aktörerna.
Det ökar emellertid kraven på det offentliga att bidra och ta ansvar för att människor även i byar och mindre samhällen får tillgång till bredband.
Det handlar om rättvisa men också ekonomisk rationalitet. Om Sverige ska kunna ta tillvara tillväxtkraften som finns i små kommuner som Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix och Pajala så behövs fungerande samhällsstrukturer.
Det är viktigt för fordonstestare, besöksnäring, skogsbruk, livsmedelsproduktion och andra lokala näringar att det finns bra mobiltelefonitäckning, bredband, vägar, offentlig service och annat.
Därför behöver staten tillskjuta mer pengar till bredbandsutbyggnaden men också se till att stöden framför allt riktas till de regioner där det är glest mellan kåkarna och människorna.
Marknaden kommer inte att fixa bredbandsutbyggnaden i småbyarna i Norrlands inland. Politiken måste ta ett betydligt större ansvar om det ska bli möjligt att nå målet om att hela Sverige ska ha tillgång till snabbt bredband år 2025.