"I eftersvallet av mordet på en åttaårig pojke i Luleå ljuder kraven på införandet av en lex Tintin och barns rätt egna juridiska ombud. Men eftersom systemet kring vårdnadstvister är behäftat med så fundamentala brister så skulle sådana förslag troligen inte resultera i mer än kosmetiska förändringar", skriver familjerättsjuristen Pauline Olovsdotter i en debattartikel i Dagens Nyheter 21 april.
Hon anser istället att det viktigaste är att lägga resurser på kompetenshöjande åtgärder för socialtjänsthandläggarna samt psykiatrisk expertis i de komplexa fallen.
"Allt för att ge domstolarna bättre beslutsunderlag, vilket i sin tur kan leda till mer rättssäkra beslut", skriver hon.
Det ena behöver dock inte utesluta det andra. Det går att formulera en starkare lagstiftning till skydd för barnen samtidigt som samhället tillskjuter mer resurser för både socialtjänsten och psykiatriska utredningar i samband med vårdnadstvister.
Klart är under alla omständigheter att politiker och myndigheter inte kan sitta med armarna i kors.
Sverige är ett bra land för barn. Men det finns brister även i det svenska välfärdssamhället.
Rapporter från både Barnombudsmannen och Jämställdhetsmyndigheten har länge visat att det finns alltför många fall där barns rättigheter kränks allvarligt vid tvister som rör vårdnad, boende och umgänge.
Även situationen vid landets kvinno-, tjej- och ungdomsjourer är alarmerande.
"De allra flesta kvinnor som kommer till ett skyddat boende har barn med sig. Vi brukar säga att ungefär en tredjedel av barnen som bor i något av dessa boenden fortfarande måste ha umgänge med den våldsutövande pappan. Alltså träffa samma person som är orsak till att socialtjänsten betalar för att barnen och kvinnan ska bo i skyddat boende, och som ibland även dömts för brott mot barnet", säger Olga Persson, ordförande för Unizon, i Aftonbladet 18 januari.
Hon beskriver det som "tvångsumgänge", paradoxen att samhället säger att personen är så farlig att du inte kan bo kvar i ditt eget hem men att barnen måste ändå träffa förövaren.
Därför behövs en översyn av lagstiftningen, liksom ökad kompetens hos såväl socialtjänst som rättsväsende när det gäller barn och barns rättigheter i samband med vårdnadstvister.
Föräldrabalken är tydlig med att det ska fästas särskild vikt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, vilket är en rimlig princip. Men den kan aldrig vara överordnad barnens rätt till en trygg och stabil tillvaro.