Ställ inte grupper mot varandra!
Det är en lika stor tragedi för en lärare eller sjuksköterska att förlora jobbet som det är för en metallarbetare.
Både industrin och den offentliga sektorn behövs. När metallarbetaren är sjuk behöver han en bra sjukvård.
Foto: DANIEL ROOS
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"När männens jobb hotas slår man på stora trumman. När kvinnor blir arbetslösa går det obemärkt förbi", sa Lena Heikka, Lärarnas Riksförbund, i en kommentar i gårdagens upplaga av NSD.
Reaktionen är begriplig. Det har varit stor massmedial och politisk uppståndelse kring varslen på SSAB och Plannja, men de offentliganställda har inte fått samma uppmärksamhet. Men det är självklart en lika stor tragedi för en lärare att förlora jobbet som för en metallarbetare.
Behovet av samhällelig uppställning och omtanke är samma. Även arbetslösa lärare och vårdanställda har samma behov som industriarbetarna av en bra a-kassa, goda råd, kompetensutveckling, arbetsmarknadspolitiska insatser, starta-eget-utbildningar och andra åtgärder. Kommunalrådet Karl Petersens jobbakut måste omfatta både privat- och offentliganställda.
Det finns ingen anledning att falla in i den trista 80-talsretoriken om att industrin är en närande sektor och att den offentliga sektorn är en tärande sektor. Det finns inga skäl att ställa olika yrkesgrupper mot varandra och hävda att den ena är mer värd än den andra, som sker i en del inlägg på NSD:s webbplats.
Det privata näringslivet är beroende av att den offentliga servicen funkar. SSAB:s, Plannjas, Ferruforms och Hardtechs anställda har behov av poliser, sjuksköterskor, skolor, barnomsorg och äldreomsorg för sina gamla föräldrar. De privata företagen behöver fungerande vägar, järnvägar och telekommunikationer.
På samma sätt är välfärden och den offentliga sektorn beroende av att näringslivet går bra. Ju starkare industriell verksamhet och ju större exportinkomster, desto större skatteintäkter för att trygga jobben och kvaliteten i den offentliga verksamheten.
"När krubban är tom, bits hästarna", lyder ett gammalt ordspråk. Så får det inte bli under den här krisen. Nu krävs uppställning för alla grupper och sektorer som berörs av varsel och neddragningar.
presenterade regeringen ett paket för fordonsindustrin, vilket är både bra och välkommet.
Men nu gäller det att visa samma engagemang även för problemen i andra samhällssektorer och branscher.
1. Det behövs större statsbidrag till kommuner och landsting för att möta de många varslen i den offentliga sektorn.
2. Det behövs höjda barnbidrag, studiemedel och pensioner för att stimulera efterfrågan och därmed motverka nedgången i handeln.
3. Det behövs ett återinförande av investeringsstödet till byggandet av hyreslägenheter för att motverka krisen i byggsektorn.
4. Det behövs riktade insatser för småföretagarna.
5. Det behövs mer pengar till arbetsförmedlingarna för arbetsmarknadsutbildning, praktikplatser, lönebidrag, rådgivning och andra insatser.
I en kommentar skriver Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens Tankesmedja:
"Såväl finansminister Anders Borg som arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin förklarar att vi inte behöver oroa oss för arbetslösheten; ´regeringen har gott om torrt krut i ladorna´, meddelar de.
Denna förklaring är djupt oroande. Av två skäl.
För det första ska torrt krut inte förvaras i lador. Det kan bli riktigt otäcka katastrofer av ett så vårdslöst sätt att handskas med sprängmedel.
Och för det andra: När vi befinner oss i krig mot arbetslösheten, så ska det krut som kan ha effekt mot den över huvud taget inte förvaras.
Det ska användas."
Helt rätt. Sverige har sparat i ladorna under de goda åren. Nu gäller det att använda pengarna.
Till bilden hör dessutom att Sverige, med internationellt sett unikt goda offentliga finanser, har bättre möjligheter än många andra länder att bedriva en aktiv konjunktur- och sysselsättningspolitik.
Det finns därför ingen anledning att tveka. Kriget mot arbetslösheten måste föras på alla fronter.