Ledare: Stadsflytten kräver breda lösningar

När Kiruna byggdes i början av 1900-talet var staden ett unikt samhällsbyggnadsprojekt. En helt ny stad grundlades i norra Sverige, långt från allfarvägarna.
LKAB:s förste disponent, legendariske Hjalmar Lundbohm, hade dessutom ställt in siktet högt. Han ville inte bygga en simpel kåkstad för gruvarbetarna och deras familjer.
Lundbohm ville göra den nya staden till ett mönstersamhälle. Kiruna skulle bli världens bästa stad, enligt Hjalmar Lundbohms vision.

Dåtidens bästa arkitekter och stadsplanerare engagerades för att rita bostäder, skolor och andra offentliga byggnader. Stadsplaneringen skulle även anpassas efter det kärva klimatet på kalfjället.
Resultaten av vedermödorna syns tydliga i dagens Kiruna.
Staden rymmer massor av fin arkitektur och intressant byggnadshistoria.

Moderna arbetarbostäder - bland annat det så kallade Bläckhornet - anlades.
Under åren 1907-1958 hade Kiruna också världens nordligaste spårvagnslinje. Gruvarbetarna skulle ta sig snabbt och säkert till jobbet, ansåg Hjalmar Lundbohm.
Kyrkan (som stod klar 1912) utsågs i början på 2000-talet till alla tiders vackraste byggnad i Sverige. Stadshuset, som byggdes 1963, har belönats med flera arkitektpriser.
"Snusdosan" och "Spottkoppen", de två höghusen i centrala Kiruna, ritades av världsberömde arkitekten Ralph Erskine och är en självklar del av stadens profil.

Nu - drygt 100 år efter att Kiruna fick sina stadsrättigheter - står staden inför ett ny stor omdaning. I slutet av augusti 2004 skickade Kiruna kommuns informationsavdelning ut ett pressmeddelande som skapade uppmärksamhet i hela Sverige.
"Vi ska flytta en stad", löd rubriken.
Stadsflytten i Kiruna blev på kort tid ett begrepp i hela landet. Reportageteam från teve, tidningar och radio vallfärdade till Kiruna för att berätta om en spännande samhällsomvandling.

Det är sprickbildningen från gruvbrytningen som gör det nödvändigt att flytta staden. Successivt tränger gruvan undan den befintliga bebyggelsen.
Om bara några år berörs stadshuset, om cirka 15 år berörs stadens centrum med handel, hotell och annan service, om ungefär 25 år går det inte längre att ha kvar kyrkan på nuvarande plats.

Kommunalrådet Kenneth Stålnacke (S) vill fullfölja Hjalmar Lundbohms gamla vision om "en mönsterstad". Han vill skapa svängrum för djärva och nydanande arkitekter, konstnärer, samhällsplanerare och byggherrar när det nya Kiruna ska formas.
Men Stålnacke varnar för att göra stadsflytten till en stor valfråga.
"Vi kan inte ändra den långsiktiga stadsplaneringen vart fjärde år. Vi behöver breda överenskommelser om hur och var staden ska utvecklas", säger han.

På en punkt är kommunalrådet dock benhård. Han talar länge och engagerat om idéerna bakom Gruvstadsparken - en idé som utvecklats i samarbete mellan Kiruna kommun och LKAB.
Gruvstadsparken ska fungera som en buffertzon och bli en mjuk övergång mellan samhället och det snabbt expanderande gruvområdet.
"Ingen ska behöva bo bredvid ett industristängsel eller en grop som i Malmberget. Tanken med Gruvstadsparken är att skapa ett område med lekparker, konstverk och gröna ytor, som invånarna i Kiruna kan använda som rekreationsområde både sommar- och vintertid", säger han.
"På det sättet kan vi behålla attraktiviteten i staden under den långa period som stadsomvandlingen kommer att pågå", säger Stålnacke.

Onekligen är det en spännande tid som väntar Kiruna. Allt talar för att Kiruna kommer att ha en god lokal konjunktur under många år framöver.
Gruvjätten LKAB investerar redan stort. Utöver LKAB-investeringarna kommer nu de stora investeringar som behövs när vägar, byggnader, vattennät, och annan samhällsstruktur ska flyttas.

Men det ställer nya krav på kommunpolitikerna. Kirunapolitiken har under en längre tid präglats av konfrontation, bråki och strid. Men nu måste nyckelorden bli samling och samverkan.
Det kommer att krävas breda politiska överenskommelser om stadens långsiktiga utveckling.
Stadsflytten är sällsynt illa lämpad för kvartalspolitik.