Ledare: SSU:arna kallade honom "Tvålen"

Det brukar rubriceras som "Slaget i Lycksele", ordförandevalet i Moderata Ungdomsförbundet 1992, som blev Fredrik Reinfeldts stora genombrott som politiker.
Efter en bitter strid vann Reinfeldt omröstningen mot sittande ordföranden Ulf Kristersson på MUF-stämman i Hotell Lappland i Lycksele.
I media framställdes det som ett val mellan en måttfull konservativ politiker (Reinfeldt) och en vildsint nyliberal (Kristersson).
Men ganska snart efter ordförandevalet började Reinfeldt publicera texter som var allt annat än måttfulla. Det mest omtalade exemplet är boken "Det sovande folket" 1993.

Det är sida upp och sida ned med angrepp på välfärdsstaten.
"Välfärdstaten är en omöjlig konstruktion ... Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt."
"Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd."
"Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras."
Vidare får läsaren veta att Reinfeldt tycker att välfärdsstaten är "fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS".

Det var ingen ung oslipad diamant som gav ut "Det sovande folket". 1993 hade Reinfeldt redan varit riksdagsman i ett par år. Han satt i både skatteutskottet och näringsutskottet.
Det var en högt värderad 28-årig ledamot av Moderaternas riksdagsgrupp som sågade välfärdsstaten 1993. Det handlade inte om en ung omedveten nyliberal stolle utan makt, inflytande eller politiska positioner.

Reinfeldt var inte heller dummare än att han insåg att de drastiska formuleringarna i "Det sovande folket" skulle vara till skada för den fortsatta politiska karriären.
I Mats Wiklunds bok "En av oss" (Fischer & Co 2006) berättar Karl-Petter Thorwaldsson (SSU-ordförande 1990-95) att SSU:arna brukade kalla Reinfeldt för "Tvålen".
Thorwaldsson attackerade Reinfeldts kopplingar mellan välfärdsstaten och aids. Men Reinfeldt gled bara undan de kritiska frågorna och sökte sig till andra ämnen.
Reinfeldt begrep att jämförelserna mellan välfärd och pest var svårsålda hos den breda allmänheten.

Men dagens 45-årige Reinfeldt har aldrig tagit avstånd från den 28-årige Reinfeldts programförklaring i "Det sovande folket". Dagens Reinfeldt uttrycker sig bara mer slipat.
Han har förstått att man inte vinner vare sig ordförandeval hos Moderaterna eller allmänna val genom att attackera den generella välfärdspolitiken och arbetsrätten.
Således har retoriken förändrats. Nu kallar sig det gamla högerpartiet för både välfärdskramare, kollektivavtalsfantaster och arbetareparti utan att skämmas.
Men märk väl: Det är bara omslaget och marknadsföringen som har förändrats. Innehållet i paketet är samma som förr.

Reinfeldts praktiska politik bygger på samma grundfilosofi som "Det sovande folket" 1993 - det vill säga att välfärdsstaten är av ondo. Just nu ser vi också hur välfärdsstaten undergrävs av stora skattesänkningar.
85 miljarder kronor (eller annorlunda uttryckt: 85 tusen miljoner kronor) i skattesänkningar under regeringen Reinfeldt betyder 85 miljarder kronor för den offentliga sektorn.

Samma regering Reinfeldt har även försämrat a-kassan och skärpt villkoren i sjukförsäkringen. Fler tvingas gå till socialkontoren för att klara försörjningen.
"Vad vi bevittnar är en tydlig förskjutning bort från stöd via de generella trygghetsförsäkringarna (sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna) till de selektiva och behovsprövade socialbidragen", konstaterar
TCO:s välfärdsutredare Kjell Rautio på bloggen www.utredarna.nu.
Den generella välfärdspolitiken är alltså på väg att överges - helt i linje med vad Reinfeldt skrev 1993.

Om detta kommer Reinfeldt dock inte att tala högt om i årets valrörelse. Även 2010 kommer han - likt en blöt tvål - att försöka glida undan alla besvärliga frågor.
Han vill hellre framstå som en ansvarskännande statsman som Tage Erlander än som en marknadsliberal dogmatiker som Margaret Thatcher eller Ronald Reagan på 1980-talet.
Men i praktiken är det samma skrot och korn här som där. Skillnaden är bara att Reinfeldt har försökt ge den hårda högerpolitiken en mjukare förpackning i Sverige.