Splittring om försvaret
Den moderatledda försvarspolitiken tycks mer vara av kvartalskaraktär än långsiktig.
Folkpartiledaren Jan Björklund anser att kriget i Georgien förändrat Sveriges säkerhetspolitiska läge. Något som övriga allianspartier ifrågasätter. Splittring i en så viktig fråga som försvaret inger knappast förtroende.
Foto: Kurt Engström
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Frågan är bara hur långt man ska gå.
Från alliansregeringens sidan har redan beslutat att försvarsanslaget ska frysas till 39 miljarder kronor per år. Konsekvenserna av detta bli , enligt ÖB Håkan Syrén, att Sverige endast kan ställa upp med cirka 12 500 krigförande män och kvinnor om en krissituation skulle uppstå. Under det kalla kriget kunde armén mobilisera 500 000 man.
Det är ett minne blott.
Utvecklingen i Ryssland har delvis fått politiker att tänka om. Det korta kriget i Georgien har skapat huvudbry och har vänt upp och ner på försvarsdebatten.
Både socialdemokraten och förre försvarsministern Björn von Sydow och folkpartiledaren Jan Björklund är kritiska mot utvecklingen inom försvaret.
I samband med Folk och Försvars rikskonferens i Sälen förra veckan gjorde folkpartiledaren Jan Björklund ett spektakulärt och alliansavvikande utspel. Major Björklund lanserade helt nya tankar när det gäller försvarspolitiken.
Han pläderade för ett kraftfullare hemmaförsvar istället för utlandssatsningar. Han förordade också att det i en framtid måste finnas en permanent militär närvaro på Gotland.
Helst skulle han också se ett svenskt Nato-medlemskap.
Allt stick i stäv med de planeringsanvisningar som alliansregeringen som sent som i november förra året lämnade till ÖB Håkan Syrén.
Ett allt mer marginaliserat svenskt försvar kan i sin förlängning leda till att vi hamnar i Nato-famnen. Något som vore olyckligt. Av tradition har Sverige haft ett starkt försvar, men nu tycks nedrustning vara receptet för dagen. I och för sig inget att kritisera , eftersom hotbilden mot vårt land just nu är försumbar, men skulle det hetta till tar det tid att bygga upp ett nytt effektivt försvar.
Den i försvarsfrågor i många stycken tafatte försvarsministern Sten Tolgfors (M) betonar med emfas, att Folkpartiet har varit med om den alliansuppgörelse som nu gäller för försvaret. Björklund måste ställa in sig i ledet och inte köra ett eget spår i försvarspolitiken. Punkt.
I bakgrunden kan man ana "order" från finansminister Anders Borg. Vi ska spara på försvaret.
Den enade borgerliga alliansen har allt fler sprickor och fler lär det bli ju närmare valet vi kommer. Det är inte bara Jan Björklund som är ute och vinglar. Sedan må sägas att Jan Björklund har en poäng.
Den moderatledda försvarspolitiken tycks mer vara av kvartalskaraktär än långsiktig. Ena månaden betonas en försvarslinje, senare något helt nytt. Det är inte märkligt att ÖB Håkan Syrén känner sig frustrerad i sin roll som överbefälhavare. Ett uppdrag han snart, och säkert med glädje, lämnar.
Hur många ska omfattas av det framtida försvaret? Hur ska Sverige försvaras i en krissituation? Och är det just den insatsorganisation som nu skisseras som är den vi i en framtid ska förlita oss på?
Svaren från Tolgfors är minst sagt grumliga.
I många stycken krävs ett omtänk i svensk försvarspolitik, men inte i Sten Tolgfors tappning utan mer för att garantera vår egen säkerhet.
Inte minst med tanke på utvecklingen i Ryssland och därmed i vårt närområde. Försvarspolitiken hanteras just nu alltför nyckfullt.