Så kom då beslutet i helgen. Joe Biden drar sig tillbaka och ger sitt stöd till Kamala Harris. Man får väl anta att hon blir Demokraternas kandidat för att styra världens mäktigaste land.
Mot henne står en bevisat sexistisk, rasistisk och crazy ex-president som är dömd för brott, avstängd från X och underblåser konspirationsteorier.
Hans vicepresidentkandidat JD Vance hyllar Viktor Orbán, tror inte att det finns någon klimatkris, är emot abort även för den som blivit våldtagen och anser att Ukraina måste avstå territorium till Ryssland.
Galet? Jo, men väldigt mycket tyder på att Trump&Vance kommer stå som segrare i november.
Jag vill inget hellre än motsatsen. Men Kamala Harris stora tillgång – hennes uppenbara kompetens – är också en black om foten för att kunna vinna. Det finns en överhängande risk att vi har framför oss en repris av Trumps valkampanj mot Hillary Rodham Clinton 2016.
Precis som Harris var Rodham Clinton den mest kompetenta, men just det blev hennes fall. Hon utmålades som teknokratisk kylig och att inte förstå vanligt folk. Allt kryddat med konspirationer om deepstate.
Och ja, det måste sägas: Det spelar roll att de är kvinnor. Kvinnor måste alltid vara bättre, men då hånas deras duktighet.
Kamala Harris har ändå större chans att spöa Trump. Han är mer av galen gammal gubbe idag. Och Harris är mer folklig än Rodham Clinton.
Det finns en chans, men det kommer bli en smutsig höst.