Ja, det var inte många som trodde på solsken för Solberg när den norska valrörelsen inleddes. Men tydligen har Höyre tagit väljare från högerpopulistiska Fremskrittspartiet. Och även Arbeiderpartiet gjorde ett bra val, med en liten ökning. Annars brukar ju regeringspartiet ofta straffas i kommunvalen.
Ja, vad ska man då tro om Luleå? Min erfarenhet säger att det inte är någon fördel att bli favorittippad. Hur många gånger har inte givna succélag fått kvala? Men självfallet håller jag på Luleå; min morfar var ju trots allt född i Törefors, så jag hoppas att Micke Renberg får rätt.
Norska valet, ja. Efter terrordåden i Oslo och på Utöya var det ovanligt svårt att förutspå hur rösterna skulle fördelas. Från ett vänsterperspektiv finns det ingen anledning att göra vågen efter valet. Om det varit val till Stortinget skulle de borgerliga fått en övervikt. Sedan är det en annan sak att Höyreledaren Erna Solberg skulle få problem att presentera en majoritetsregering.
En av anledningarna till att vänsterblocket tappar är raset för Sosialistisk Venstreparti, som närmast kan liknas vid det svenska Vänsterpartiet. SV samlar bara 4 procent, en minskning med två procentenheter. Nu har partiledaren Kristin Halvorsen, tidigare finansminister, meddelat att hon lämnar partiledarposten nästa år. Det öppnar för en förändring av politiken.
Audun Lysbakken väntas ta över efter Halvorsen och den 33-årige politikern står för en mer traditionell vänsterpolitik än den pragmatiska Halvorsen.
Men det kan vara riskabelt att utifrån kommunvalet dra tvärsäkra slutsatser beträffande Stortingsvalet om två år. Jens Stoltenberg har gjort en imponerande insats efter terrordåden och i ett val som gäller regeringsmakten har han en klar fördel. Många som röstade fram högerpolitiker i kommun och fylke kan önska sig att landet även efter 2013 leds av Stoltenberg.
Sveriges Televison gjorde en storsatsning på 11 september, med direktsändning från New York och massor med gäster i studion i Stockholm.
Jag tycker att det blev ett intressant, lärorikt och värdigt program. De båda S-veteranerna Jan Eliasson och Pierre Schori har alltid väsentliga saker att säga.
En dröm. Att pensionerade kommissarien Van Veeteren i Maardam tar sig an Håkan Nesser. Den svenske författaren skrev utmärkta romaner om Van Veeteren och om svenska poliser. Men den senaste romanen "Himmel över London" (Albert Bonniers förlag) har inga av föregångarnas goda egenskaper.
Därför hoppas jag att Van Veeteren tar ett allvarligt samtal med författaren.
I nästa vecka invigs årets Bokmässa i Göteborg. Temat är Tre länder - ett språk, Tyskland, Österrike och Schweiz. Det blir säkert spännande. Men efter en kontakt för några år sedan med en viss Menière undviker jag bullriga miljöer, typ Bokmässan. Prosper Menière var en fransk läkare som först skrev om sjukdomen som kom att få hans namn, som bland annat ger yrsel och illamående. Men man kan ju läsa litteratur från de tre länderna utan att behöva utsätta sig för stress och buller.
Professor Birgitta Almgren, verksam vid Södertörns högskola, har fortsatt granskningen av Sverige och DDR. Hon har haft tillgång till arkiv i de båda länderna och kan visa att ett femtiotal personer i Sverige spionerade för DDR:s räkning. Men ett villkor för att få del av Säpos uppgifter var att inte avslöja namnen på de utpekade. Så man får spekulera om den cyniske socialdemokratiske journalist som lämnade ut kamraterna till ett främmande lands spionorganisation, vem kan det ha varit?
Almgren fick inte heller ta kontakt med de som pekades ut av Säpo. Det gör att det saknas en dimension i boken, de utpekades version.
Björnkvoten är fylld. Men inte bärkvoten. Hoppas på en fin dag i skogarna