Det rödgröna styret i Stockholm har avbolagiserat sjukhus och förbättrat välfärden i de mest eftersatta förorterna. Det gillar så klart inte Moderaterna.
Och de stör dem nog rejält att de inte får styra i huvudstaden när deras kompisar med Sverigedemokraternas hjälp har tagit makten i riket.
Så de gör vad de kan för att peka på missförhållanden, så som det anstår ett parti i opposition. Även om just Stockholmsmoderaterna väljer minst sagt tveksamma frågor att uppmärksamma.
Min goda vän Hannah från Piteå gjorde mig uppmärksam på hur de i veckan gjorde ett utspel om det så kallade livspusslet.
Eller det var i alla fall vad M-toppen Christoffer Fjellner låtsades göra under rubriken ”Sabbar livspusslet för stockholmare”.
Vad han egentligen vill är att skrota Systembolaget.
Att inte kunna köpa vin på söndagar stör honom tydligen så pass mycket att han gör politik av det och använder livspusslet som argument.
Vid en första tanke kan väl alkohol i affären kännas rimligt.
Jag köper min mat på Coop så varför inte också det jag ska dricka till. Då skulle jag ju slippa stressa till en butik som stänger 14 på lördagar.
Men det finns två problem med Fjellners resonemang och utspel.
För det första har vi inte ett alkoholmonopol för honom, även om det också innebär att han och alla andra får ett brett sortiment och kunnig personal av det.
Det som säljs på Systembolaget är något giftigt och beroendeframkallande, men ändå socialt accepterat i vårt samhälle.
För att minska alkoholens skadliga effekter, både för den som sitter fast i ett beroende och för dess anhöriga så är monopolet ett sätt att begränsa tillgången.
Det handlar helt enkelt om solidaritet.
Fjellner och jag kan gott planera våra köp om det innebär att ett barn slipper att mamma är full också på söndagen eller för att minska risken att minderåriga får tag i alkohol.
För det andra så är hans så kallade livspussel ett hån mot vanligt folk.
Om han inte har större problem än att slinka förbi någon av de systembolag som finns runt Karlaplan i Stockholms innerstad där han bor då har han inte mycket att gnälla över.
De allra flesta människor i det här landet försöker lägga betydligt svårare pussel med hämtning, handling, elräkning, krånglande chef, höjda matpriser, vab och urvuxna termobyxor.
Fjellner inte bara bor på en av de dyraste gatorna på monopolbrädet, han är också en vinnare av spelet. Det kan inte vara svårt att få också ett pussel att gå ihop då.
Jag trodde väl i och för sig inte att en Stockholmsmoderat skulle förstå sig på det där med solidaritet eller hur vanligt folk har det.
Men att göra politik av sina personliga problem att få ett passande vin till oxfilén i en Östermalmsvåning en söndag, det är ändå magstarkt.