Ungdomar väljer bort vårdyrken – lön och villkor avskräcker

Högre lön och bättre villkor är helt nödvändigt för att säkra välfärden här och nu. Men också för att fler unga ska vilja söka sig dit, skriver NSD:s politiska redaktör Veronica Palm.


De jobb man får efter att ha gått vård- och omsorg har för dålig arbetsmiljö och för låg lön.

De jobb man får efter att ha gått vård- och omsorg har för dålig arbetsmiljö och för låg lön.

Foto: Hanna Mi Jakobsson

Ledare2025-02-15 00:01
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Innehållet i korthet

  • Trots att vård- och omsorgsprogrammet garanterar jobb, väljer Luleås ungdomar andra utbildningar som el- och energiprogrammet och hotell- och turismprogrammet.
  • Gymnasiechef Eva Lindbäck uttrycker besvikelse över det låga intresset för vård- och omsorgsprogrammet, trots att skolan har gjort ansträngningar för att locka studenter.
  • Veronica Palm hävdar att låga löner, dålig arbetsmiljö och stressiga arbetsförhållanden avskräcker ungdomar från att välja en karriär inom vård och omsorg.

Våra 15-åringar har gjort sitt första gymnasieval, men de väljer inte som vi vuxna vill.

Nej, de är inte naiva drömmare som vill jobba som influencers. Tvärtom är de smarta. 

Ett av de mest populära programmen i Luleå är el- och energi, en yrkesutbildning med goda framtidsutsikter. Även hotell- och turismprogrammet ökar.

Men på vård- och omsorg står det stilla, trots att det är ett program som garanterat skulle ge jobb.

Hela välfärden, inte minst i norra Sverige skriker efter personal. 

Vården och omsorgen brottas med stafettläkare, tandläkarbrist, inhyrda sjuksköterskor och kris när sommarsemesterns kommer.

När jag träffade personal på ett äldreboende i Vuollerim berättade de att till och med undersköterskor köps in som konsulter.

Det behövs fler som jobbar i välfärden. Många fler. 

Ändå ökar inte vård- och omsorgsprogrammet.

Luleås gymnasiechef Eva Lindbäck är besviken när hon pratar med NSD

Hon beskriver hur de bjudit in till öppet hus, har förbättrat skollokalerna, har hög kvalitét på utbildningen och bra praktikplatser. 

Jag tvivlar inte på att den som går vård- och omsorg får en bra utbildning. 

Det är inte gymnasiechefens eller skolans fel att för få unga söker sig till vårdyrken. Det hade kanske varit än sämre om inte skolan prioriterat.

Så vad beror det på då? Ska vi skylla på ungdomarna? 

Nej, många säger att de vill jobba med människor. Ändå är väljer de bort att utbilda sig till undersköterska, som kanske är det mest människonära jobb man kan ha. 

Jag vill hävda att det är rationellt och, som sagt, att ungdomar är smarta.

En undersköterska i hemtjänsten tjänar ungefär hälften så mycket som en gruvarbetare med samma längd på utbildning och erfarenhet. 

När det är personalbrist kan en lagerarbetare lämna de fem sista lådorna i lastrummet. En undersköterska däremot kan inte lämna de fem sista patienterna. Hon slår knut på sig och gör allt hon kan.

Dessutom är hela välfärden nedlusad av delade turer, ofrivillig deltid och stelbenta scheman som omöjligt går att kombinera med ett familjeliv.

Många av våra ungdomar har också sett sin mamma, moster eller granne slita ut kroppen i välfärden. Värkande ryggar, stela axlar och hjärtan fyllda av de vård- och omsorgstagare man vill ge mer än vad schemat tillåter.

Det är hög tid att sluta behandla välfärdens hjältar på det här sättet. 

Att jobba som undersköterska kan vara det bästa jobbet. Meningsfullt, varierande och med mycket kärlek tillbaka från vård- och omsorgstagarna.

Men idag sker det till priset av stress, sliten kropp och dålig lön. Och en usel pension när den tiden kommer. 

Högre lön och bättre villkor är helt nödvändigt för att säkra välfärden här och nu. Men också för att fler unga ska vilja söka sig dit.