Slutet på historien?

Ledare2008-08-09 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det sägs att utrikesminister Carl Bildt, m, har tre blinda fläckar. Det är hans aktieoptioner, Expressens ledarsida samt förre statssekreteraren Lars Danielsson. I samtliga fall tappar han det politiska omdömet.
Sannolikt är det också förklaringen till att det dröjt så länge för regeringen att ordna ett nytt arbete åt Lars Danielsson.

Inte bara socialdemokrater, utan även borgerliga opinionsbildare (som Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson) och politiker (bland andra riksdagsledamoten Anna Kinberg-Batra) har kritiserat Bildt för den senfärdiga hanteringen.
De har hävdat att Bildt bara vill ge betalt för gammal ost. Även företrädare för fackförbundet ST har talat om "vuxenmobbing" och dålig personalpolitik.

Nu har regeringen äntligen ordnat ett nytt arbete åt Danielsson. Han blir ny konsul i Hongkong.
Men beslutet kommer under Carl Bildts semester. Det är socialminister Göran Hägglund (som vikarierar på utrikesministerposten under Bildts frånvaro) som tillkännager beslutet.
Det gör att Bildt ännu en gång framstår som barnslig, småaktig och långsint.

Det är förvisso sant att Danielsson, i likhet med de allra flesta andra samhällstoppar, gjorde en del felbedömningar under tsunamikrisen 2004. För detta har han också fått betala ett personligt och politiskt pris. Men det kan inte innebära att Danielsson anses som förbrukad för all evinnerlig framtid.
Danielsson har språkkunskaper, breda utrikespolitiska kunskaper, internationella nätverk och diplomatiska färdigheter som även i fortsättningen meriterar honom för tunga arbetsuppgifter i svensk utrikesförvaltning. (Tilläggas bör även att Danielsson inte bara var politisk tjänsteman under den förra s-regeringen; han har en vanlig ambassdörstjänst hos UD sedan början av 1980-talet.)
Nu får Danielsson använda sin kompetens i Sydostasien. Bra.
Därmed har vi - förhoppningvis - nått slutet på affären Lars Danielsson och det politiska apspelet efter tsunamikatastrofen annandag jul 2004.