Det finns ingen funkisskatt, argumenterade Sverigedemokraten Oscar Sjöstedt i riksdagens budgetdebatt 20 september.
Men funktionsrörelsen gör uppenbarligen – och med rätta – en annan bedömning än högerregeringen och Sverigedemokraterna.
I en debattartikel i Aftonbladet 25 september argumenterar sex organisationer – Funktionsrätt Sverige, DHR, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och Sveriges dövblinda, Dövas riksförbund samt Hörselskadades riksförbund – mot den orättvisa beskattningen av människor som inte kan jobba.
Helt riktigt konstaterar de att individer som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning inte får del av regeringens jobbskatteavdrag, vilket i praktiken leder till att de som inte kan jobba beskattas hårdare än andra.
"Regeringen säger att den vill stötta utsatta hushåll, men väljer samtidigt att missgynna en av de mest ekonomiskt utsatta grupperna vilka kämpar med aktivitets- och sjukersättningens låga nivåer och görs ekonomiskt beroende av sina anhöriga", skriver företrädarna för funkisrörelsen.
Alla kan själva studera hur stor skillnaden är i kolumn 1 respektive kolumn 4 i Skatteverkets tabell. Där finns fakta i målet. Sjuk- och aktivitetsersättningen beskattas hårdare än inkomst av lön.
Det är alltså inget politiskt hittepå utan en realitet att sjuka, arbetsskadade och funktionshindrade betalar högre skatt än den som kan arbeta och skaffa sig en löneinkomst.
Därför har Oscar Sjöstedt och andra på högerkanten svagt på fötterna när de argumenterar emot ett slopande av funkisskatten.
Som Mikael Damberg (S) visade i riksdagens budgetdebatt är det dessutom ingen stor och kostsam reform att skrota funkisskatten.
"Ni hade kunnat finansiera detta ganska enkelt. Ni hade kunnat avstå från att avskaffa plastpåseskatten", påpekade Damberg.
För oppositionen, liksom funkisrörelsen, finns därför starka skäl att fortsätta jaga Sjöstedt & högerregeringen om funkisskatten.
Vad är det som rättfärdigar och motiverar att funktionsnedsatta, svårt sjuka och utslitna ska betala högre skatt än arbetsföra? Vad finns det för rim och reson i en sådan skattepolitik?
Högern är svaret skyldig även efter årets budgetdebatter, vilket inte är konstigt.
Att människor inte kan arbeta på grund av funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom – och därför tvingas att leva i fattigdom – är inte ett personligt val eller något som kan skyllas på att berörda individer är arbetsskygga.