Slå vakt om LKAB
Gamle högerledaren Arvid Lindman förstatligade Malmfälten. Dagens moderater öppnar för en privatisering.
Arvid Lindman (högerpartiets ordförande 1912-1935) förstatligade Malmfälten.
Foto: PRESSENS BILD
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är definitivt en historia som är värd att erinra om i dagens läge.
2 april skrev moderata Norrbottens-Kurirens ledarsida att dagens statsminister och moderatledare Fredrik Reinfeldt öppnar för en privatisering av LKAB under kommande mandatperiod. Hans historiska föregångare Arvid Lindman hade dock en annan, mer pragmatisk, syn på ägandet av LKAB.
Gunnar Ahlström har i krönikan "De mörka bergen" (Norstedts, 1966) ingående skildrat den internationella spekulationen runt malmfyndigheterna i Norrbotten i slutet av 1800-talet. Det handlar om brittiska kapitalister och enskilda bolag som ville göra snabba klipp och tjäna grova pengar på malmen.
Men 1907 ansåg högerregeringen Arvid Lindman att det var dags att sanera i träsket. Regeringen förstatligade helt sonika malmfyndigheterna.
Viktiga företag skulle vara nationella tillgångar, ansåg Lindman. Det var också motiven till att samme Lindman såg till att vi fick Kungliga Telegrafstyrelsen och Tobaksmonopolet.
Även Jarl Hjalmarsson (högerledare 1950-1961) försvarade det statliga ägandet av LKAB. När riksdagen beslutade att lösa in de kvarvarande privata aktierna i LKAB 1957 fick S-regeringen stöd av dåtidens högerledare.
"Statens rätt väger tyngre än den enskildes. Javäl, herr talman", sa Hjalmarsson.
Under 1970- och 1980-talen började emellertid marknads- och privatiseringsvindarna blåsa starka inom den internationella högern. Den marknadsliberale nationalekonomen Milton Friedman blev husgud även för de svenska moderaterna. Ronald Reagans och Margaret Thatchers marknadsliberala politik inspirerade Gösta Bohman, Carl Bildt och Ulf Adelsohn.
Den unge Fredrik Reinfeldt formades i detta nyliberala politiska klimat. Han gick med i Muf i Täby i mitten på 1980-talet och fick lära sig att privat ägande alltid är bättre än statligt.
Som Muf-bas jämförde Reinfeldt välfärdsstaten med både aids och digerdöden.
"Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd", skrev han i boken "Det sovande folket" 1993.
I dag är Reinfeldts regeringspolitik följaktligen inriktad på att begränsa statens roll i ekonomin. Den gamle Muf-ordföranden agerar helt i linje med de marknadsliberala teoriböckerna.
Företag som Telia, Nordea, SBAB, Vin&Sprit och OMX, liksom de mest lönsamma delarna av Apoteksbolaget, står redan på försäljningslistan. Nästa mandatperiod kan även LKAB, Vattenfall och Sveaskog reas bort till hugade spekulanter.
Skog, malm och vattenkraft betraktas inte längre som nationella tillgångar av den svenska högern. De är som vilka handelsvaror som helst för dagens moderater.
För den rödgröna oppositionen gäller det nu att rida spärr mot privatiseringsplanerna. Socialdemokraternas finansministerkandidat Thomas Östros har redan markerat sitt bestämda motstånd mot att sälja ut kronjuveler som LKAB och Vattenfall. Men det gäller att fler tar till orda och tar fajten med regeringspartierna.
Opinionsmätningarna visar på ett växande stöd för moderaterna inför valet 2010. Därför är en privatisering av LKAB inte längre ett mörkt moln vid horisonten. Utförsäljningen kan vara en realitet om bara några år, om det inte bli ett regeringsskifte vid valet nästa höst.
Svensk skog, malm och vattenkraft bör inte förvandlas till simpla spekulationsobjekt. Det är nationella förmögenheter som borde vara till gagn för hela samhället.
På den punkten hade faktiskt Arvid Lindman helt rätt.