Slå vakt om kollektivavtalen - rösta rött i årets Europaval!

Vi får en ohållbar situation på svensk arbetsmarknad om slovakiska eller ungerska avtal helt plötsligt ska väga tyngre än svenska lagar och regler.

Marita Ulvskog (S) tar strid för den svenska kollektivavtalsmodellen. Till höger moderaternas toppnamn Gunnar Hökmark.

Marita Ulvskog (S) tar strid för den svenska kollektivavtalsmodellen. Till höger moderaternas toppnamn Gunnar Hökmark.

Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /

Ledare2009-06-03 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Kollektivavtalen, utstationeringsdirektivet och Lavaldomen är begrepp som virvlar omkring i debatten inför valet till Europaparlamentet. Det är förmodligen inte Europadebattens mest upphetsande ord, men ytterst handlar det om villkoren för vanligt folk i Sverige.
De senaste åren har det uppmärksammats flera fall av oseriösa företag som utnyttjar EU:s fria rörlighet för att dumpa löner och försämra villkor för arbetskraft som stationeras ut i andra länder.

Det omtalade Laval- eller Vaxholmsfallet är ett exempel. Tidningen Byggnadsarbetaren fick kontakt med anställda i Lettland som sa att de bara fick ut 4 000 kronor i månaden, när de jobbade i Sverige! Det lettiska byggföretaget Laval konkurrerade alltså med lönenivåer som var långt under det normala på svensk arbetsmarknad.
I transportsektorn upplever vi liknande fall. Transportarbetarförbundet har pekat på utländska åkare och bussföretag som haft uppdrag inom Sverige, men sedan inte lämnat landet. Efter hand kan de konkurrera ut svenska transportföretag eftersom de har lägre löner och sociala kostnader.

Situationen är dessutom inte unik för Sverige. I Storbritannien bröt det ut en serie vilda strejker i februari. De startade på ett raffinaderi i North Lincolnshire och spred sig som en löpeld över hela landet.
Orsaken var arbetsgivarna vill sänka lönekostnaderna genom att ersätta brittiska arbetare med utstationerade italienska och portugisiska löntagare som arbetar till sämre villkor.

Detta är också bakgrunden till att en samlad europeisk arbetarrörelse gör EU:s utstationeringsdirektiv till en huvudfråga i årets valrörelse.
Inte bara Marita Ulvskog och Mona Sahlin, utan hela Europafacket - som organiserar 60 miljoner löntagare och 70 fackliga huvudorganisationer från 35 olika europeiska länder - är djupt bekymrade över dagens situation.
Europafacket och de europeiska socialdemokraterna vill därför tydliggöra innehållet i utstationeringsdirektivet som handlar om arbetskraft som jobbar i annat land. Det ska vara klart och tydligt att principen om lika lön för lika arbete ska gälla inom varje land i EU. Den fria rörligheten ska inte vara överordnad skyddet för arbetstagarna.
"Vi kommer aldrig att acceptera den diskriminering på arbetsmarknaden som nu blir allt vanligare. En situation där löntagare som utför samma arbete på samma arbetsplats har helt olika löner och arbetsvillkor bara för att de kommer från olika länder är oacceptabel", säger helt riktigt Marita Ulvskog, Socialdemokraternas förstanamn till Europaparlamentet.

På den borgerliga kanten beskrivs emellertid LO:s och fackförbundens försvar av kollektivavtalen som diskriminering av utländsk arbetskraft.
Men det är struntprat. Försvaret av kollektivavtalen handlar bara om att alla som jobbar i Sverige ska ha samma grundläggande villkor och trygghet, oavsett om de kommer från Kina, Lettland, Polen eller har bott i Sverige hela sitt liv. Det finns ingen främlingsrädsla eller rasism i ett sådant synsätt.

Principen är egentligen väldigt enkel: Svenska lagar och avtal ska gälla i Sverige, brittiska i Storbritannien. Samma regler ska gälla alla som är verksamma i samma land.
Vi får en ohållbar situation på svensk arbetsmarknad om slovakiska eller ungerska avtal helt plötsligt ska väga tyngre än svenska avtal och svensk arbetsrätt.
Därför måste EU en gång för alla slå fast att arbetskraft som är utstationerad i annat land måste följa värdlandets lagar och avtal.

Det är också ett skäl till att rösta rött i valet till Europaparlamentet. De blåa partierna tar inte fajten för arbetsrätten och kollektivavtalen.