Olof Palme beskrev en gång i tiden Sverige som en ”studiecirkeldemokrati” – och bildningsförbundens verksamhet har definitivt ett stort demokratiskt värde.
Människor träffas runt ett bord som jämlikar. De resonerar, diskuterar och framför sina åsikter samtidigt som de lär sig saker samt att lyssna på och respektera andra. I all sin enkelhet är det en bra skola för demokratiska samtal och tolerans.
För den tidiga arbetarrörelsen var bildningsverksamheten också central. Rickard Sandler (en av initiativtagarna till ABF, Arbetarnas bildningsförbund) talade engagerat om ”att arbetaren har andra behov än magens”.
Han argumenterade för löntagarnas delaktighet i kulturlivet och för att den framväxande arbetarrörelsen skulle skaffa sig kunskaper. Instrumentet blev studiecirklarna och arbetarrörelsens folkhögskolor.
Folkbildningen skulle hjälpa arbetarklassen att stiga från mörkret till ljuset, som det heter i en känd sång.
För många har folkbildningen gett en ny chans och möjligheter att komma tillbaka i yrkeslivet.
"Utan ABF:s studiecirklar och en andra chans på Malmfältens folkhögskola hade jag aldrig hamnat på universitetet", skriver till exempel LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio i ett Facebook-inlägg. Som ung var han nära att bli förtidspensionär.
Även i det moderna samhället spelar folkbildningen en stor roll.
Folkbildningsrådet räknar med att det genomförs ungefär 266 600 studiecirklar med nära 1,7 miljoner deltagare på ett år.
Enbart inom ABF deltar cirka 750 000 människor i verksamheten varje år. Förutom studiecirklar där du kan lära dig engelska eller spela gitarr erbjuder förbundet även kurser, föreläsningar och kulturevenemang.
I många mindre samhällen är inte sällan ABF och andra bildningsförbund den viktigaste lokala kulturbäraren.
Det finns skäl att påminna om alla dessa värden när det nu höjs röster som ifrågasätter all folkbildning.
Fusk med bidrag och oegentligheter ska alltid bekämpas. Både den interna och externa kontrollen av den lokala verksamheten kan behöva skärpas. Men det är inget motiv för att all folkbildning måste "genomgå ett rejält stålbad", som det skrivs på DN Debatt 20/2.
Det är viktigt att rensa bort ogräs ur rabatten. Men det vore idiotiskt att samtidigt rycka bort en massa fina och friska plantor.
För att citera Kjell Rautio: "Folkbildningens frigörande kraft får inte slarvas bort av ytliga analyser från högerkanten. Vi behöver mer av den fria och oberoende folkbildningen. Inte mindre. Ytterst handlar det om att stärka demokratin och jämlikheten."