Ledare: Skogens röster behöver höras i EU

Inför förra veckans statsministeromröstning valde landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) att avgå från sin ministerpost för att återgå till att vara riksdagsledamot. Anledningen var att hennes ersättare i riksdagen inte varit på plats och att stolen på så sätt i praktiken varit tom.

Det var förstås ett helt rimligt och ansvarsfullt beslut av Nilsson, då en majoritet av riksdagen behöver tolerera statsministern vid en omröstning och det såg ut att kunna hänga på bara ett par röster. Men det kastar också ljus på ett par problem.

För det första behöver systemet för ersättare i våra folkvalda församlingar fungera. Delvis med långa listor, där de som ställer upp (även långt ner på listan) också är medvetna om att de kan komma att kallas in och tjänstgöra någon gång under kommande fyra år. Men det handlar även om att det måste gå att lösa på ett smidigt sätt, så att saker som man inte kan rå för (så som föräldraledighet och sjukskrivningar) är möjliga utan att de kommer i vägen för demokratin.

Det andra problemet med Nilssons avgång är att Sverige nu inte längre har en landsbygdsminister. Stefan Löfven (S) meddelade, i och med att han återigen tillträdde som statsminister, att landsbygdsfrågorna nu kommer övertas av näringsminister Ibrahim Baylan (S) och bli en ytterligare del i hans portfölj.

Det beslutet var i sin tur rimligt. Det hade förstås varit tjorvigare för Löfven att tillsätta någon ny, med bara ett år kvar till ordinarie riksdagsval (om det inte blir extraval innan dess förstås). Men det är synd. Baylan är givetvis inte mindre kompetent än Nilsson, men det är trist att landsbygds- och jordbruksfrågorna inte längre är ett eget ansvarsområde i sig själv. Särskilt nu.

Jennie Nilsson har kanske varit en av de mindre synliga ministrarna, men en fråga hon verkligen arbetat framgångsrikt med är skogen. I dagarna har skogsbruket varit särskilt i ropet, då delar av EU-kommissionens planer på ny klimatlagstiftning läckt. En del av klimatstrategin är en plan för att bevara och skydda skogar som en del i att kompensera för koldioxidutsläpp från jordbruk. Detta är ytterst relevant för oss som bor här, då den absolut största delen skog i EU finns här i Sverige samt i Finland.

Detta har redan nu, innan EU-kommissionens förslag officiellt har släppts, skapat debatt här hemma i Sverige. Inte minst i Norrbotten. Jenny Karlsson, ordförande för LRF Norrbotten, säger till NSD att det ju är ung och växande skog som tar upp mest koldioxid. Hon känner oro över att politikerna i Bryssel inte förstår vilken tradition av skogsägande vi har här i Sverige, och hur vi ”förvaltar den ömt”.

Sven-Erik Bucht (S), landbygdsministern som Jennie Nilsson efterträdde, har också varit ute i debatten. Ihop med ännu en före detta landsbygdsminister, Eskil Erlandsson (C), skrev Bucht en debattartikel förra veckan där kritiken mot EU var skarp. ”Skogspolitiken ska inte hanteras på EU-nivå” menar Bucht i samtal med NSD.

Det är bra av dessa tidigare landsbygdsministrar att engagera sig i frågan, men detta visar ytterligare på att regeringskrisen var otroligt dåligt tajmad. I och med Nilssons avgång sitter nu Ibrahim Baylan med en ny fråga på sitt bord, samtidigt som Sverige verkligen behöver ha en stark röst för de svenska skogarna i samtal med övriga EU-länder.